Jag och Martin sitter och tittar på How I met your mother och en otroligt götti låt spelas. Den var rätt jobbig att få tag på, men tillslut hittade vi den. Vi hade nog hittat den direkt ifall vi bara gjort på rätt sätt, men hur som....Här är den...underbart

Enjoy

Bara för det är så jävla bra



Verkar som jag är inne i världens emo period just nu, men jag känner bara att det är den finaste musiken. Även fast jag faktiskt i grund och botten mår väldigt bra=)

Nu har jag ändrat blogg igen, när skall detta sluta. Jag blev så fruktansvärt trött på min förra bloggsida där man inte ens kunde klippa&klistra in saker, så jag bestämde mig för att helt gå över till blogspots härliga funktioner. Jag har idag fått lite panik över att jag inte har någonting att göra, jag har ingenting att plugga, inga böcker att läsa, inga filmer att se, ingen gitarr att spela på och helt enkelt ingen fantasi att komma på nått bättre, så jag ringde martin och övertalade honom att sätta sig på tåget och resa till mitt lilla krypin och göra ingenting med mig. Bättre att vara två som gör ingenting än att göra ingenting själv. Medans jag nu väntar på att martins försenade tåg skall rulla in på örebros härliga station vill jag vill öppna denna nya blogg med en härlig låt, som jag myser till här i soffan med min varma choklad i höstmörkret.

Borttappad licens

Idag har jag tråkigt, jag har ingenting jag behöver plugga, jag har redan ätit så kan inte få tiden att gå genom att laga mat. Jag åkte ner till stan för att shoppa lite men insåg att jag glömt min plånbok hos Magnus. Magnus jobbar hela dagen och natten på Ambulansen i Lindesberg så jag får inte tag på min plånbok förrens imorgon, min gitarr saknar en sträng så jag kan inte spela. Jag har tittat klart på alla serier jag följer, finns inga bra filmer att titta på, jag har ingen bra bok att läsa. Alla är upptagna med antingen skolan eller jobb och här sitter jag och har ingenting att gööööööra.

Sååååå..jag tänkte att jag skulle pärla lite pärlbrickor för att piffa till mitt hem med. Och jag har ju detta underbara photopearlsystemet som bara ligger och dammar, så när jag skulle starta programmet var jag tvungen att installera om det eftersom jag har installerat om min dator, men min skiva till programmet är borta. Den försvann i flytten! Så nu har jag flera tusen tusen och åter tusen pärlor, helt i onödan, för jag har inget program som kan pärlifiera mina bilder.....
Gud vad jag stör mig på program där man måste ha en kod för att kunna använda det, vad gör man nu då? När koden är borta? vad ska jag göra med min tråkiga dag, och alla mina tusen pärlor?! That really grinds my gears

The black-card

Jag var på kryssning i helgen. Vi var 17 st som åkte tillsammans eftersom två vänner fyllde år, micke och nille, grattis.
Vi hade hytterna i en och samma korridor och bestämde oss för att förfesta i den ena.

Rolle skulle gå över till vår hytt för att hämta någonting då han märker att hyttdörren är stängd och knackar på för att personen där inne ska öppna. Dörren öppnas och där står det en person som vi inte känner, personen har cirkulerat utanför våra hytter i någon timme innan och verkar allmänt skum. Rolle frågar vad han gör i vår hytt, då han svarar "jag trodde det var min hytt" sedan springer han därifrån.

Rolle går in i vår hytt och märker att grejer är utspridda på sängen och hans mobil som låg i hans jackficka är borta. Rolle springer då ikapp personen och frågar "har du snott min mobil?" personen blir skraj och tar upp mobilen ur fickan och säger "Här, ta den" Rolle tar då tag i personen och går med honom tillbaka till vår hytt där vakten redan står och förklarar situationen.

Personens bortförklaring var att han trodde han var i sin egen hytt, letade igenom sin egna jacka, och tog sin egna mobil. Vakten trodde som tur va inte på honom utan började ställa massa frågor. Personen blir väldigt stött av att vi inte tror på honom, och att vi anklagar honom för att ha stulit mobilen och säger därefter...."Ni tror att jag har snott mobilen bara för jag är svart!!!!!" That really grinds my gears... Hur kan han vända situationen till rasism? Det var han som gick in i vår hytt, stängde bakom sig, rotade runt i rolles väska fick upp jackan, snodde mobilen ur fickan och sprang sedan därifrån. Jag är verkligen inte rasist, och jag tror att alla som känner mig vet att det inte finns en ådra rasism i mig.

Varför blir man då anklagad som rasist bara för man blir arg på en person som snor ens grejer som råkar vara svart?

Suck

Håll koll på ditt släp!

Egentligen är jag nog en väldigt glad och positiv person. När jag fick idén till denna blogg började jag sedan tänka på saker jag kunde skriva om, som faktiskt irriterade mig, och läskigt nog, kom jag plötsligt på ett antal saker som faktiskt irriterar mig nått enormt. Jag börjar bli en bitter bitter person, anywhooo Do you know what really grinds my gears? Dagen till ära blir det ett dubbelämne. Stora väskor på hjul och människor som går i klungor.

Idag skulle jag till en föreläsning och var redan tio minuter försenad,
föreläsningen var mycket viktig pga en genomgång inför tentan på Fredag. Hur som helst, jag småspringer genom korridoren då där plötsligt uppenbarar sig fyra personer som går åt samma håll som jag, självklart går de alla på rad, bredvid varandra, så man omöjligt kunde komma förbi. De gick och småpratade i ett väldigt lugnt och harmoniskt tempo, och jag kände hur jag bara fick mer och mer bråttom. Jag började med de vanliga tecknen, harklade mig lite, gjorde övertydliga ljud med mina fötter som indikerade att jag hade bråttom och liknande, men inte en reaktion. Så tillslut fick jag lyckas klämma mig mellan gänget och tegelväggen vilket resulterade i rivsår på ena armen. Tusan! Jädrans klungfolk.


När jag äntligen lyckades passera denna väldigt sega samling människor skulle jag ta av till en annan korridor då mina fötter nästan blir avsågade av en jätte väska på hjul som en person släpade bakom sig. Hur kommer det sig att personer med väskor inte har någon som helst koll på att väskan som de släpar omkring på faktiskt kan vara skadligt för andra, eller i vägen?

Samma sak hände en gång i sommras då jag skulle åka till jobbet och skulle ta tunnelbanan. Personen framför mig i rulltrappan ner i mot tunnelbanan hade en enorm väska med handtag. När vi kom längst ner stannade personen mitt framför rulltrappan för att rycka upp handtaget så hon sedan skulle kunna rulla sin fina väska i lugn och ro. Men det hon inte tänkte på var att det blev världens krock i resten av rulltrappan, då jag i panik fick backa ett steg för att inte åka på henne, vilket ledde till att resten av rulltrappsåkarna även de fick ta ett kliv bak, eller ett kliv på varandra.

Så kom igen folket, lite sympati och uppsikt över oss stressade personer som faktiskt behöver ta oss från punkt A till B!

Magic Kinder, Skärp er!

Jag tänkte börja inlägget med en video som jag finner väldigt störande, eller, den är väl inte störande i sig, mer skrämmande faktiskt, ja, skrämmande är nog ordet jag vill använda. Denna fula gubben representerar alltså en godis som jag sedan ska äta. Ska han föreställa ägget? eller ska han föreställa ett foster? jag har inte riktigt klurat ut det där än.

Men till saken, Do you know what really grinds my gears? Halva nöjet med kinderäggen är ju självklart leksaken. Det spelar ingen roll vilken ålder du är i, den gula lilla skattkistan är fortfarande lika intressant om du är 5 år som 50 år. Kanske denna gången är det ett pussel? Kanske är det en bil? kanske är det en liten robot som man förmodligen kommer bygga fel, för även om målgruppen för kinderägg förmodligen är för lägre åldrar så är instruktionerna fruktansvärt avancerade. Men vad får man?? En obyggbar jäkla gubbe, som bara är där? jaha? Så det roliga var alltså att öppna skattkistan och ta ut den, det var det...inget pyssel, inget knep&knåp, inga konstiga byggsatser som tar en evighet att lista ut.

Man skiter ju i leksaken självklart, det är ju vägen till själva leksaken som är det roliga, att se hur leksaken formas, att vara med i leksakens uppbyggnad, att se den få liv. Vad är det för mening med att få en del...? har de inte bättre fantasi? Köper jag ett kinderägg för 10 kr, och får så pass lite choklad som det faktiskt är i ett kinderägg, då ska jag ha en riktigt bra leksak för att det ska vara värt det!
Magic Kinder, Skärp er!

Nummerordning, hur svårt kan det vara?

Släpkärror på de olika bensinmackarna runt om i Sverige är numrerade, detta förmodligen för att man skall veta vilka kärror som är uthyrda och vem som hyrt vilken osv...Men det som verkligen stör mig är när kärrorna lämnas tillbaka ställs de i oordning. När jag och Magnus var på väg till hemköp för att inhandla veckans matvaror gick vi förbi Statoil, där man från vägen ser numren på kärrorna, och på något konstigt sätt störde jag mig otroligt mycket på att de stod i ordningen 34, 36, 32, 38. När man på väldigt enkelt sätt skulle kunna ställa de i ordningen 32, 34, 36, 38 vilket hade känts väldigt mer tillfredsställande.


Detta är självklart inte lika fruktansvärt som låt oss säga Krig eller svält, men eftersom jag nu tre dagar senare, fortfarande ser det som störande och har därför valt att starta denna blogg för att just belysa dessa små små små störande saker i vår vardag that really grinds my gears.