Efter 4 timmar av vätskeersättning
varannan minut fick Wille äntligen gå och lägga sig. Jag satte
babylarmet på högra känslighet så att jag skulle höra om någonting hände
under natten. Larmet var helt tyst hela natten så jag gick in några
gånger bara för att se så att det inte hade gått sönder. När jag öppnade
dörren såg jag de små benen röra på sig, och jag kände varken lukt av
spya eller diarré så då kunde jag gå och lägga mig igen. Jag vaknade på
morgonen av att babylarmet gick igång, “Bäää bäää iiita aaamm, aaa uu
åååå uuuu, jaaaa jaaaa äääa aaa” det där är Willes version av bä bä vita
lamm. Då förstod jag direkt att han mådde bättre. Tyvärr hade jag
själv bara någon timme innan varit på toa och gett den en ordentlig
omgång, jag hade nu själv åkt på helvetes smittan.
Hela dagen igår var jag sängliggandes,
fick endast i mig 1 piggelin på hela dagen, på kvällen sedan lyckades
jag tvinga i mig själv en halv cheeseburgare och sen åt jag gott &
blandat. Gott & blandat var det enda jag kunde tänka på att äta utan
att få kväljningar. Skumt det där. Hela dagen hade jag molande
illamående men jag lyckades i alla fall behålla det jag väl fick i mig.
Idag mår vi alla lite bättre. Jag har ont i huvudet och i ryggen,
förmodligen njurarna, pga vätskebrist och känner mig lite skakig och
matt. Men illamåendet är borta och Wille är lika pigg som vanligt nu
igen. Idag var han så pigg så han hämtade skorna så vi skulle gå ut i
parken, skorna fick åka på men vi bestämde oss för att stanna inne
åtminstone en dag till. Istället ställde vi oss i fönstret och tittade
ut, med skorna på, nästan samma sak :)