En lyckans dag

Vet ni vad som hände igår? Jo. Wille somnade kl 21. Sedan vaknade han kl 02 för att äta 150 ml. Sen vaknade han kl 05.30 och ville gå upp. Hörde ni. Han vaknade 1 gång. 1 gång. Detta har han aldrig gjort förr. Helt plötsligt så hände det. I tre månader har vår pojk vaknat i genomsnitt 1 gång i timmen under hela natten. Ibland mer och ibland mindre, men han har alltid ätit minst två gånger och alltid vaknat som minst 10-15 gånger.

Inte nog med detta. Vi har inte vaggat Wille på 2 dagar. Vi bestämde oss för att nu får det vara nog. Det har vi bestämt oss för så många gånger innan, men det kommer alltid undantag, då man helt enkelt inte orkar med skriket och då tar man den lätta vägen och börjar vagga. Men vi kände att det var dags nu. Nu tänker vi inte vara mesiga. Visst att det är jobbigt när han skriker. Man känner sig så hjälplös. Men han är i min famn, och då borde han ändå innerst inne känna sig trygg. Så nu får han skrika i famnen helt enkelt. Detta har funkat bättre än väntat. Han har somnat inom loppet av 10 minuter alla gånger nu i 2 dygn och igår skrek han inte ens innan han somnade. Han bara log åt mig, som om han sa "åh vad skönt mamma, du har hajjat grejjen".

Men nu tänker jag inte som jag alltid gjort innan bli lycklig över detta och tro att nu börjar det ljuva livet. Jag förstår att allt ändrar sig hela tiden, och att detta säkert också bara är en period. Men nu njuuuuuter jag av denna dagen. Jag har varit vaken sedan 05.30 och jag är utvilad! Förstår ni. Utvilad vid 05.30. Det är en riktigt bra natt det. Åh det är så jag bara vill skrika av lycka! Jag älskar mitt liv och jag älskar min son och jag älskar Magnus och jag älskar allt idag. Tänk vad lite sömn kan göra!

Det kanske inte ser så ut. Men vi är sjukt utsövda jag och Wille. 

Så utsövda så kroppen är i chock så vi ser slitna ut.

Nu ska vi äta frukost och Mysa i våra ziperaller :)