Mitt nya liv

Håll koll på ditt släp!

Egentligen är jag nog en väldigt glad och positiv person. När jag fick idén till denna blogg började jag sedan tänka på saker jag kunde skriva om, som faktiskt irriterade mig, och läskigt nog, kom jag plötsligt på ett antal saker som faktiskt irriterar mig nått enormt. Jag börjar bli en bitter bitter person, anywhooo Do you know what really grinds my gears? Dagen till ära blir det ett dubbelämne. Stora väskor på hjul och människor som går i klungor.

Idag skulle jag till en föreläsning och var redan tio minuter försenad,
föreläsningen var mycket viktig pga en genomgång inför tentan på Fredag. Hur som helst, jag småspringer genom korridoren då där plötsligt uppenbarar sig fyra personer som går åt samma håll som jag, självklart går de alla på rad, bredvid varandra, så man omöjligt kunde komma förbi. De gick och småpratade i ett väldigt lugnt och harmoniskt tempo, och jag kände hur jag bara fick mer och mer bråttom. Jag började med de vanliga tecknen, harklade mig lite, gjorde övertydliga ljud med mina fötter som indikerade att jag hade bråttom och liknande, men inte en reaktion. Så tillslut fick jag lyckas klämma mig mellan gänget och tegelväggen vilket resulterade i rivsår på ena armen. Tusan! Jädrans klungfolk.


När jag äntligen lyckades passera denna väldigt sega samling människor skulle jag ta av till en annan korridor då mina fötter nästan blir avsågade av en jätte väska på hjul som en person släpade bakom sig. Hur kommer det sig att personer med väskor inte har någon som helst koll på att väskan som de släpar omkring på faktiskt kan vara skadligt för andra, eller i vägen?

Samma sak hände en gång i sommras då jag skulle åka till jobbet och skulle ta tunnelbanan. Personen framför mig i rulltrappan ner i mot tunnelbanan hade en enorm väska med handtag. När vi kom längst ner stannade personen mitt framför rulltrappan för att rycka upp handtaget så hon sedan skulle kunna rulla sin fina väska i lugn och ro. Men det hon inte tänkte på var att det blev världens krock i resten av rulltrappan, då jag i panik fick backa ett steg för att inte åka på henne, vilket ledde till att resten av rulltrappsåkarna även de fick ta ett kliv bak, eller ett kliv på varandra.

Så kom igen folket, lite sympati och uppsikt över oss stressade personer som faktiskt behöver ta oss från punkt A till B!