Titanic 3D

Igår var vi på bio jag och Emelie. Vi såg Titanic i 3D. Det hade gått tillräckligt länge sedan sist jag såg den så jag faktiskt såg fram emot själva handlingen också och inte bara effekterna. Effekterna gjorde väl sig väl, och filmen är ju bra. Men Titanic är ju fortfarande Titanic och man har ju sett den X antal gånger innan och trots det var bio och det var 3D blev det lite långtråkigt efter ett tag. Någonting som fick mig helt ur stämning var också när det började snörvlas och högt gråtas runt omkring mig, jag tappade liksom fokus och kände att det inte alls gick att hitta tillbaka till filmen igen. Snörvel snörvel, rinniga näsor, höga stön och “buhuhuhu” läten. Det började lite för tidigt för att jag själv kommit in i känslan, så det blev bara motsatt effekt. Men det klart att man känner att det börjar värka lite i halsen, så där när man nästan börjar gråta, när mamman stoppar om sina barn i slutet. Jo tack.