gJa då var det "sista" veckan då. Men förmodligen blir det ett kort nästa vecka också. Jag börjar bli bitter och ser inget slut på detta. Magen har iaf sjunkit en hel del tycker jag. Ser ni någon skillnad?


Jag älskar att åka ut till IKEA för då får jag alltid köpa en tallrik med köttbullar, mos och gräddsås för endast 16 kronor. Detta får mig att må bra för jag älskar köttbullar, mos och gräddsås, PLUS att det är så sjukt billigt så jag går alltid därifrån och känner hela dagen att jag gjort ett riktigt klipp!





Man kan ju inte vara mamma utan att ha en symaskin. Nu är det svindyrt ju. Men jag blir precis lika glad över en begagnad. Sånt där skiter jag i :) Jag kanske hittar någon billig själv. Men jag ville ändå skriva upp det, så det finns med på önskelistan, så jag inte glömmer bort det som jag alltid brukar göra.
Sen hände det som inte fick hända. Lilla Märta började må dåligt. Hon började krampa i sömnen och var okontaktbar, det gick inte att väcka henne och hon låg bara och sparkade med ben och armar i flera minuter. Det var hemskt. Man inser direkt vad sårbar man kommer bli, som mamma. Hur lätt hela ens värld bara stannar upp. Detta krampanfall är vanligt bland spädbarn och inte farligt, men det vet man ju inte när det händer. Det kan lika gärna vara någonting farligt såklart. Jag fick ont i hjärtat, så jag undrar inte hur det kommer kännas när det är ens egen som mår dåligt. Usch. Allting gick i alla fall bra . Lilla Märta och mamma Sara åkte in på observation över natten och får komma hem idag. Ambulansmännen däremot betedde sig som skit. Fruktansvärda människor vars enda uppgift verkade vara att ge mamman dåligt samvete för att hon var ute och fikade med sin bebis. Det var det enda de gjorde. De hade ingen utrustning för att ta hans om bebisen. Idioter.



