Så under helgen var Wille och Magnus i Skåne. Det var första gången
Wille och jag var ifrån varandra när han faktiskt förstod att vi var
ifrån varandra. Wille brukar aldrig annars bry sig om när man säger hej
då, men när jag vinkade hej då på tåget så blev han ledsen, det var som
om han förstod att detta var med än en eftermiddag, att detta var lite
längre. Det gjorde ont i mammahjärtat. Helgen har varit jätteskön
(kommer fler inlägg senare kring vad jag gjort) men det hade också varit
superkonstigt att vara ifrån Wille och Magnus. Speciellt när Magnus
ringer och jag hör Wille i bakgrunden, och han börjar gråta, och jag
inte kan göra någonting åt det. Jag kände mig så hjälplös!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
*Tack för att du kommenterar!
*Mejla mig - Erikawilhelmsson@hotmail.com
*Lägg till mig på Bloglovin så du inte missar något
*Glöm inte E-post om du deltar i en tävling!
*Har du en fråga? Ställ den i Bloggsvar