♥ Dag 2 – Min första kärlek.
Jag var 13 år och jag var på stan och shoppade. Jag var inne i en affär och gick runt och tittade. Efter ett tag märkte jag att en kille gick en bit bakom mig. Varenda sak jag tog upp, tog han också upp. Vart jag än gick, gick han efter. Jag undrade varför han gjorde detta, varför förföljer han mig? Jag gick mot utgången, och det gjorde han också. Jag ställde mig och tryckte på hissknappen, och han stod bredvid. Hissen kom upp och han gick in. Jag var lite rädd faktiskt, men jag gick in i samma hiss. Han tittade på mig, och log, och jag log tillbaka mot honom. När hissen öppnades igen gick jag ut och han följde efter. Jag gick ut på torget och där såg jag en kompis. Jag småsprang fram till henne och frågade om en kille med blont halvlångt hår förföljde mig. Nä sa hon. Han var försvunnen. Jag berättade för henne vad som hänt och hon tyckte det var läskigt. Det tyckte jag också. Fast ändå spännande!
På kvällen umgicks jag med en kompis, och jag berättade för honom vad som hade hänt på stan tidigare under dagen. Han sa då "det låter som det skulle kunnat varit min kompis, han brukar göra så när han ser en tjej han blir intresserad av". Han tog fram ett kort ur sin plånbok, ni vet ett sånt där man tar i skolan, och visade mig. Visst var det han!! Sjukt sammanträffande!
Några dagar? Veckor? senare, träffade jag honom igen. Jag hängde med några tjejkompisar och han och vår gemensamme vän umgicks. Jag minns inte hur, men om vi gick till dom, eller dom kom till oss. Hur som helst fick jag upp ögonen för honom. Han var så förbjuden på något sätt. Det förstod jag redan då!
Ett tag efter detta var jag hemma hos en tjejkompis, han kom dit, han skulle följa mig hem från henne. Han frågade om jag ville ha ett tuggummi. "Ja" sa jag. "Du kan få mitt" sa han då. Och visade tuggummit han hade i munnen. "jaha, Nej tack" sa jag då, utan att förstå att han ville ge mig en kyss. Jag trodde helt enkelt att han ville bjussa på det tuggummit, som en snäll gest och jag tyckte det var riktigt äckligt.
Det dröjde inte länge förrän vi var tillsammans. Jag minns ingenting av denna tiden. Men jag minns fortfarande känslan. En sån där dum, barnslig, första förälskelse. Jag var så otroligt kär i honom att jag inte såg något annat! Jag var 13 år, han var 15 år och han var punkare och rökte. Han var häftig och vuxen, och mina föräldrar var väl inte överförtjusta i honom. Vad mer kan en ung tjej i puberteten önska?
Han krossade mitt hjärta, självklart. Hur skulle det annars sluta? Men jag kunde aldrig riktigt sluta tänka på honom. Jag blev tillsammans med andra killar, men ingen annan kunde riktigt nå upp till de känslorna jag hade för honom. Ett år senare(?), efter vi gjort slut, fick jag ett sms av honom, att jag skulle möta honom utanför en gemensam vän. Jag och några tjejkompisar satt på tåget mot Göteborg när jag fick smset. Jag minns inte hur jag lyckades slingra mig ur att stanna i Göteborg, Carro vet säkert i detalj. Hur som helst, jag åkte hem igen. Jag ville träffa honom. Jag ville veta vad han hade att säga. Jag målade upp bilder i huvudet av hur han kom springandes mot mig med öppna armar, och ville ha mig tillbaka. Så där som man ser på film ni vet?
Där stod han, i en lång skinnkappa, Dr martens skor, nitar, svart hår. Han såg mystisk ut, och jag blev helt knäsvag. Han log mot mig och jag log mot honom. Och det blev vi igen. Så där som i en dröm. Denna gången var vi äldre. Jag var 15 och han var 17. Han skulle fylla 18 och han fick inte längre bo kvar hos sin mamma. Han flyttade in hos mig. Jag minns inte hur lång tid vi höll denna gången. Efter ett tag gjorde vi slut för han skulle flytta till sin pappa i en annan stad. Men han höll sig kvar i mitt hjärta med ett så fruktansvärt hårt grepp och vi försökte bli tillsammans igen flera gånger efter detta. Men det fungerade inte. Vi var så fruktansvärt olika. Alla i min närhet tyckte illa om honom efter ett tag, men inte jag. Jag var barnsligt förälskad och oavsett vad alla tycker och har tyckt om honom, så är han en riktigt bra kille!
På kvällen umgicks jag med en kompis, och jag berättade för honom vad som hade hänt på stan tidigare under dagen. Han sa då "det låter som det skulle kunnat varit min kompis, han brukar göra så när han ser en tjej han blir intresserad av". Han tog fram ett kort ur sin plånbok, ni vet ett sånt där man tar i skolan, och visade mig. Visst var det han!! Sjukt sammanträffande!
Några dagar? Veckor? senare, träffade jag honom igen. Jag hängde med några tjejkompisar och han och vår gemensamme vän umgicks. Jag minns inte hur, men om vi gick till dom, eller dom kom till oss. Hur som helst fick jag upp ögonen för honom. Han var så förbjuden på något sätt. Det förstod jag redan då!
Ett tag efter detta var jag hemma hos en tjejkompis, han kom dit, han skulle följa mig hem från henne. Han frågade om jag ville ha ett tuggummi. "Ja" sa jag. "Du kan få mitt" sa han då. Och visade tuggummit han hade i munnen. "jaha, Nej tack" sa jag då, utan att förstå att han ville ge mig en kyss. Jag trodde helt enkelt att han ville bjussa på det tuggummit, som en snäll gest och jag tyckte det var riktigt äckligt.
Det dröjde inte länge förrän vi var tillsammans. Jag minns ingenting av denna tiden. Men jag minns fortfarande känslan. En sån där dum, barnslig, första förälskelse. Jag var så otroligt kär i honom att jag inte såg något annat! Jag var 13 år, han var 15 år och han var punkare och rökte. Han var häftig och vuxen, och mina föräldrar var väl inte överförtjusta i honom. Vad mer kan en ung tjej i puberteten önska?
Han krossade mitt hjärta, självklart. Hur skulle det annars sluta? Men jag kunde aldrig riktigt sluta tänka på honom. Jag blev tillsammans med andra killar, men ingen annan kunde riktigt nå upp till de känslorna jag hade för honom. Ett år senare(?), efter vi gjort slut, fick jag ett sms av honom, att jag skulle möta honom utanför en gemensam vän. Jag och några tjejkompisar satt på tåget mot Göteborg när jag fick smset. Jag minns inte hur jag lyckades slingra mig ur att stanna i Göteborg, Carro vet säkert i detalj. Hur som helst, jag åkte hem igen. Jag ville träffa honom. Jag ville veta vad han hade att säga. Jag målade upp bilder i huvudet av hur han kom springandes mot mig med öppna armar, och ville ha mig tillbaka. Så där som man ser på film ni vet?
Där stod han, i en lång skinnkappa, Dr martens skor, nitar, svart hår. Han såg mystisk ut, och jag blev helt knäsvag. Han log mot mig och jag log mot honom. Och det blev vi igen. Så där som i en dröm. Denna gången var vi äldre. Jag var 15 och han var 17. Han skulle fylla 18 och han fick inte längre bo kvar hos sin mamma. Han flyttade in hos mig. Jag minns inte hur lång tid vi höll denna gången. Efter ett tag gjorde vi slut för han skulle flytta till sin pappa i en annan stad. Men han höll sig kvar i mitt hjärta med ett så fruktansvärt hårt grepp och vi försökte bli tillsammans igen flera gånger efter detta. Men det fungerade inte. Vi var så fruktansvärt olika. Alla i min närhet tyckte illa om honom efter ett tag, men inte jag. Jag var barnsligt förälskad och oavsett vad alla tycker och har tyckt om honom, så är han en riktigt bra kille!
Detta var min första kärlek. Väldigt beskrivande :)
