Presentera mig själv.

Jag heter Erika Wilhelmsson och är 24 år, fyller år den 8 Maj. Kommer från Skövde men bor nu i Örebro. Jag flyttade hit för 4.5 år sedan för att plugga till lärare. Jag har alltid velat bli lärare, det har liksom aldrig varit något tvivel. Direkt efter gymnasiet sökte jag en lärarassistenttjänst och den fick jag, så jag jobbade som vikarie kan man säga i 1 år i Töreboda på en högstadieskola. Jag trivdes jättebra och utmanades verkligen! Efter ca 6 månader bestämde jag mig för att fråga Rektorn om jag själv skulle kunna få hålla i lektioner, jag var och är mycket intresserad av teater och det stod en hel teater tom på skolgården. Rektorn var också intresserad av teater och tyckte det var en bra idé att starta teaterlektioner på skoltid. Så ett nytt ämne startades på elevens val, "Drama" och jag fick ha hand om lektionerna. Det var ett riktigt roligt halvår!! :)

Efter det var jag ännu mer säker på att jag ville bli lärare. Men jag har nu på senare tid förstått att det var inte just lärarjobbet jag tyckte om, det var tiden med eleverna. Jag blev som en resurs, en speciallärare och lite som en kurator. Det är sånt jag vill syssla med i så fall. Inte lärare i en stor klass, där jag ser att elever har problem, men inte har tid att ta tag i det. Jag vill ha tiden och kraften. En resurs helt enkelt. Men sånt har dom inte råd med nu för tiden känns det som. Det är inget jobb att satsa på just nu. Så vi får se vart det landar, och vart jag hamnar.

Jag har alltid varit en "go getter" som har haft många bollar i luften. Väldigt naiv och slänger mig in i situationer med huvudet före utan att riktigt tänka efter, men det brukar alltid sluta gott ändå. Jag brukar väl aldrig direkt se det krångliga eller jobbiga, utan det får man ta när det dyker upp tänker jag. Då brukar man faktiskt alltid lyckas undkomma det på något vis. Sedan har jag som många brukar säga "sån fruktansvärd tur", så när jag väl hamnar i jobbiga situationer så brukar de lösa sig väldigt lätt och oftast till det bättre, skumt nog.

Jag är väldigt social och trivs i andras sällskap, men jag är också en ensamvarg, och klarar mig lätt hemma själv i en lägenhet utan att behöva träffa en människa i en vecka! Jag är en Nörd, kan man säga och allt som har med datorer intresserar mig. Jag tillbringar mer tid framför datorn varje dag än vad jag sover. Trodde det skulle ändras när jag blev mamma, men det har det faktiskt inte gjort. Så fort Wille sover sitter jag i princip framför skärmen och bloggar, fixar och donar, designar, leker, mejlar, osv.

Jag älskar traditioner. Nya som gamla. Jag älskar att starta traditioner. Allt som går att göra, går att göras till en tradition. Går jag och Magnus och köper en bulle på kvällen, säger jag ofta "Åh, detta kan vi göra varje kväll, det kan bli vår tradition". Skulle vi äta på en restaurang på vår årsdag, då tänker jag "Åh, hit ska vi gå nästa år också, så blir det som en tradition". Självklart hålls nästan aldrig traditionerna. Kanske för att jag skapar dom hela tiden, och glömmer av hälften. Men de traditioner som verkligen har blivit traditioner, de släpper jag aldrig.

Jag älskar rutiner, att göra listor, mappar, register, almanackor och att sortera. Ja allt som går att sortera sorterar jag. Färger, högar, storlekar, osv. Mitt liv är ett ordnat kaos. I andras ögon ser det ut som ett virrvarr av saker hit och dit, ingen ordning, men i mina ögon har jag oftast stenkoll på vart sakerna är och vad som hör till vad. Ofta brukar jag fråga Magnus vart mina saker är, då säger han "Där det ska vara!". För det är det sista stället jag letar på. Jag hittar mina vantar om dom ligger i kylen, men inte om dom ligger på hatthyllan.

Jag ser veckodagarna i färger och har gjort det sedan jag var liten. Ni som känner mig vet om detta. På något sätt kommer det upp väldigt ofta. Har märkt på senare tid att jag ser känslor och människor i färger också. Auras skulle man väl kunna säga, utan att det på något sätt är något spirituellt med det hela. Det är bara att jag sammankopplar väl mina egna känslor mot någon, med färger, för att "sortera" i huvudet helt enkelt. Nu låter jag knäpp!

Jag har fruktansvärt dåligt lokalsinne. De första 3 åren jag bodde i Örebro trodde jag att vi hade 2 stycken HM affärer, bara för att det finns 2 ingångar, från 2 olika gator. Jag har alltså gått in på HM från ena gatan, gått omkring, köpt saker. Gått ut. Gått in från andra gatan, in i samma HM. Säkert provat samma tröja och köpt saker från samma kille. Utan att förstå att det är samma butik. Jepp. Jag hittar vägen genom att sätta ut "landmärken" eller vad man ska kalla det. Jag tänker, "Jag ska svänga höger vid det stora trädet" och liknande. Ändras någonting i min omgivning, poff, då hittar jag inte längre. Nu har jag plötsligt svårt att hitta här hemma i mitt kvarter, eftersom snön har kommit, nu är allt vitt, inga färger, och jag har skitsvårt att lokalisera mig då.

Jag har svårt för att komma ihåg ansikten, och namn. Usch! Så ta inte illa upp om jag inte kommer ihåg vad du heter. Jag glömmer alltid av att lägga på minnet vad folk heter när de presenterar sig. Däremot kan jag komma ihåg exakt hur din dialekt låter, eller vilken hundras din moster har.

Ja det var väl lite om mig. Jag låter ju helt knäpp. Haha.
Har ni några frågor är det bara att ställa antingen i dessa kommentarer eller i inlägget "frågestund" Där har ni också chans att vinna någonting fint om ni ställer en fråga, eller berättar om er själva :) HÄR

Och här följer lite gamla kort på mig själv.

PunkIrre, som jag kallade mig själv :)

På en midsommarfest för många herrans år sedan.

Precis nyinflyttad i Örebro

Back to Black. I min studentlägenhet.

Overallstiden. Framför skåneflaggan precis i början när jag träffat Mange.

Lyckligast i världen!