Jag hade helt glömt av min förlossningsberättelse.
Men bättre sent än aldrig.
Hann tyvärr inte uppdatera så mycket idag men jag lovar att nästa uppdatering inte alls kommer dröja lika länge!!
Del 1
Del 2
Del 3
-"Barnmorskan grävde sig in och sedan tittade hon förvånat på mig. "Men Erika? Du är ju öppen 3 cm och livmodertappen är helt utplånad, det kommer bli bebis idag!"
Från att vara säker på att jag skulle få åka hem blev det plötsligt verklighet att nu var det dags. Dagen som vi väntat på så länge var äntligen här. Över en vecka försenad, men nu ska vi äntligen bli föräldrar. Vilken underbar känsla det var. Jag slipper åka hem. Det var otroligt lugnande och jag slappnade direkt av i hela kroppen och då började dom igen, värkarna. Välkomnande var dom. Nu visste jag ju att det inte bara var inbillning, detta är på riktigt och därför var värkarna inte i onödan. Dessa värkar är bra värkar och välkommen hit smärta, jag skiter i dig!
Tre timmar senare kom barnmorskan in för att kontrollera hur det gick för mig. Nu kommer snart dom in med alla underbara mediciner som gör att den värsta smärtan försvinner tänkte jag. Sedan inom några timmar kommer vi vara föräldrar. Så naiv var jag. Jag hade öppnat mig ännu 1-2 cm och hon sa att det gick i bra fart. Värkarna kändes mer nu än innan men fortfarande väldigt kontrollerbara. Jag tänkte ändå att jag ville veta lite kring mina alternativ och frågade henne vilken typ av smärtlindring jag kunde få. "Jag kan gå och hämta en alvedon till dig om du vill?". -Skämtar hon? tänkte jag. En alvedon? En alvedon hjälper inte ens mot min mensvärk. Hur i hela friden ska den kunna hjälpa mot detta? "Vill du att jag värmer några rispåsar till dig?" -Rispåsar?? Nej nu måste hon verkligen skämta. Efter lite tjat fick jag testa en så kallad TENS-maskin som jag hört så mycket snack om. Detta hade jag fått rekommenderat av flera stycken innan förlossningen och tänkte att det inte kunde skada att testa. Men det kunde det.
Jag berättade för barnmorskan att jag var rädd för stötar, så att hon skulle ta det försiktigt. "Jag tar det så försiktigt det bara går" försäkrade hon mig medan hon satte på de strömförande lapparna. Sedan skulle hon sakta sätta på strömmen och öka försiktigt. Så gick det inte riktigt till. Maskinen var inställd på personen som haft den innan mig, på väldigt hög inställning alltså!! En ordentlig kyss fick jag och vilken chock! Det var nästan så Wille flög ut ur mig där och då. Det hade iofs gjort saker lite lättare :)
Efter ytterligare tre timmar kom barnmorskan in och undersökte mig igen. Denna gången hade jag öppnat mig till 6 cm och lustgasen var min. Den hade jag längtat efter ända sedan första värken och nu äntligen får jag ta den. Den hjälpte direkt. Jag kände mig avslappnad. Lätt och ledig. Man skulle nästan kunna kalla mig hög. Tensen hjälpte tyvärr inte. Snarare tvärtom. Jag tyckte smärtan var svårare att kontrollera när elektriciteten for genom min kropp. Jag tappade koncentrationen och det kittlade och sprakade i ryggen. Obehagligt. Jag stängde av tensen. Jag trivs bättre så här, när jag kan sitta på min pilatesboll, i lugn och ro, och dofta på lustgasen :)
Men vad gör man när man är på förlossningen och allting helt plötsligt känns väldigt lätt och skönt? ..........Facebook.
 |
| Skrivet på förlossningen. 6 timmar innan Wille Föddes. |
