torsdag 30 december 2010

Förlossningsberättelse Del 3

Då blev jag lite orolig. Ska denna tjejen förlösa mig? hon som inte ens kan sätta på ett blodtrycksband, då kan det lika gärna va!

Tillslut lyckades hon få allt på plats och jag fick sitta på britsen med CTG-maskin kopplad till magen. Där fick jag sitta i 30 minuter för att de skulle kontrollera mina värkar för att se om förlossningen var på gång eller inte. Ingenting hände. Där satt vi. Väskan är packad och står där, paradisasken som jag får öppna när förlossningen startar skriker åt mig *öppna mig, öppna mig*, magnus har satt sig till rätta i den sköna fotöljen och har tagit ledigt, han har ringt till sin avdelning (En trappa ner) och berättat att nu ska han bli pappa! Men fortfarande hände ingenting!


Det glada hjärtat slog med sån kraft, det var skönt att se och höra. Så att man visste att ingenting var fel även fast allting plötsligt hade avstannat. Men personen som knappt kunde sätta på en blodtrycksmaskin var nog inte så haj på detta med CTG maskiner heller, hon hade satt det alldeles för löst och förmodligen på fel ställe, så hjärtat slutade slå hela tiden. Det registrerades ingenting. Jag visste att det var för att maskinen satt fel, men det var ändå lite nervöst. Tänk om hjärtat faktiskt skulle sluta slå på riktigt. Är det någon som kommer lägga märke till det då?

Efter 30 minuter på britsen med bara fyra oregelbundna värkar som knappt kändes, tyckte barnmorskan att det var tid för oss att åka hem. Det blir ingen förlossning. Jag är en hispig första gångs föderska som överdrivit min smärta och åkt in i onödan, som så många andra. Det var så hon såg på mig. Med ett lätt suckande sa hon "Men vi kan väl göra en undersökning för att se lite vad som hänt om ni nu vill". Jag ville helst inte, skulle det ändå inte bli någon förlossning, vad ska hon dit och göra då? Jag hatar gyn-undersökningar, och undviker dom ifall det går. Men Magnus insisterade på att vi absolut skulle göra undersökningen, lika bra att veta om ingenting har hänt, då kanske han kan gå tillbaka till jobbet.

Det var iskallt i rummet, och där låg jag utan underbyxor och skulle bli undersökt helt i onödan! Jag frös jätte mycket och skakade i hela kroppen. Jag som redan var irriterad också. Typiskt. Barnmorskan grävde sig in och sedan tittade hon förvånat på mig. "Men Erika? Du är ju öppen 3 cm och livmodertappen är helt utplånad, det kommer bli bebis idag!"

3 kommentarer:

  1. den här delen hade jag missat. men nu är den läst och jag längtar efter fortsättningen.

    SvaraRadera
  2. blir det ingen fortsättning här???

    SvaraRadera
  3. Självklart ska det bli fortsättning. Jag har bara inte haft tiiiid. Jag har så mycket på gång samtidigt så jag får panik

    SvaraRadera

*Tack för att du kommenterar!
*Mejla mig - Erikawilhelmsson@hotmail.com
*Lägg till mig på Bloglovin så du inte missar något
*Glöm inte E-post om du deltar i en tävling!
*Har du en fråga? Ställ den i Bloggsvar