En liten rolig fakta om mig är att jag inte kan sitta fast i handbojor. Nä vet ni vad, mina tummar kan trycka ihop sig så handen blir smalare än handleden och vips åker jag ur handbojorna. Detta är ju även ett problem då jag bär smycken runt mina handleder. Detta fick magnus bittert erfara förra påsken då jag fick ett armband i mitt påskägg, super fint och exklusivt. Det tog mig några dagar och sen hade min tumme förmodligen bestämt sig för att leka lite kurragömma så armbandet lätt kunde glida av. Samma sak med klockan jag fick av min far i studentpresent antar jag. Typiskt.
Hur som helst, detta året fick jag också en påskpresent av Magnus. Han sa till mig "Jag har gömt en present i lägenheten, du får den när du hittar den" Det tog mig 5 minuter typ att hitta presenten, jag är en van letade kan jag säga. Jag tog helt enkelt en stol och letade på alla ställen över 2 meter, för Jag förstod att han skulle tänka så. Den låg på den högsta hyllan i min resväska. Och det var ett jätte fint halsband som jag verkligen har velat ha. Denna gången ska jag inte tappa det!!!
Nej, om du kan vrida nacken och halsen så skumt att du kan få av ett halsband utan att knäppa upp det så blir jag rädd... ;P
SvaraRaderaMen träffades inte du och Magnus genom att ni satt fast i handbojor? Varför tog du dig inte loss då? Alltså det va ju bra att du inte gjorde det och så, men jag menar du kände ju honom inte då ;)
SvaraRadera