Pinsam grannsämja

Idag bestämde jag mig för att inte gå och träna eftersom det skulle krocka med min tvätttid. Så jag tränade lite hemma istället, situps och fruktansvärt slitsamma armhävningar (kan fortfarande bara göra på knä, knappt det) Eftersom jag ska städa och tvätta idag så tänkte jag att även det ger väl lite träning. Men mitt i allt slit så ringer det på min dörr. Jag går och öppnar och där står en kompis till min granne och ber om att få låna min micro. Jag tog emot hans lilla matlåda och släpper in honom i min lilla lägenhet, som för tillfället ser ut som ett krigsfällt. Jag är svettig och har på mig alldeles för små träninskläder..(de som ligger längst bak i garderoben, för det är tvättdag idag) Huvudet är uppsatt i en toffs mitt på huvudet. Jag känner direkt att färgen börjar komma till mina kinder, om den nu inte redan var där. Jag tar lådan och placerar den i micron och mannen börjar kallprata med mig. När jag ska ta ut lådan råkar jag vända hela skiten upp och ned på diskbänken. Jag kollar bort på mannen som inte verkar ha märkt någonting, och jag börjar prata nervöst (om typ juldekorationer tror jag) samtidigt som jag slevar upp korvstroganoffen i byttan igen tillsammans med lite kattmat jag spillde tidigare under dagen och lite ostkanter som vart över från morgonmackan och gav sedan den inte alls lika fint ordninggjorda matlådan tillbaka till grannen som såg lite fundersam ut...sedan sa han "ja hellre en kladdig smörja, än en kall smörja"....tyvärr var maten kall också, det kände jag när jag pillade in de sista korvbitarna...usch...ännu en gång har jag bevisat att jag inte är en bra granne!