Promenad

Jag är så trött på denna graviditeten. Jag klagar inte över smärtor eller liknande. Jag mår riktigt bra för att vara höggravid och jag känner mig fortfarande rätt smidig. Jag är bara trött på väntandet. Så idag gick jag med på en promenad, även fast jag egentligen kände att fogarna hade mått bättre av en dag hemma i lägenheten. Har blivit en del påfrestning för fogarna på sista tiden.

Det kändes som en enorm sträcka, men det var nog snarare 2.5 kilometer max. Men jag var i princip dökissenödig hela rundan, och känslan av knivhugg i underlivet kom rätt tätt. Gött tänkte jag och traskade på. Smärta är bra. Smärta är min vän. Smärta sätter igång förlossning. Jag skiter i att det är 4 veckor kvar. Nu ska här födas!!

Konstigt att man kan gå och längta så här mycket efter smärta. Jag vill bara att det ska börja göra så jäääävla ont. För då vet jag att Nu är det här. Nu är det nära och Nu ska jag få min bebis.

Magnus på "långpromenad"