Flygresan
Vi åkte med planet från Örebro på kvällen Onsdag den 14/9. Lång väntetid på flygplatsen och Wille var lagom glad redan innan vi klev på planet, vår nervositet växte. Vi hade ingen aning om hur Wille skulle reagera varken på resan dit eller på tiden i Turkiet, värmen, maten, allt stillasittande, etc. När vi kom på planet insåg vi att vi fått de bästa platserna när man reser med ett litet barn, längst fram! Med extra benutrymme kunde vi andas ut lite, här kunde ju faktiskt Wille röra sig lite i alla fall.
Planet började rulla, Wille satt fastspänd i mitt knä och vred och vände på sig, han började skrika och det tog alla mina krafter att hålla honom kvar i mitt knä. Detta kommer inte bli en lätt resa tänkte jag och höll i honom allt jag kunde. Han är väldigt stark för att vara så liten!! Men plöstligt lade han sig tillrätta i min famn och började göra det där ljudet han gör precis innan han ska somna, när han är arg för att han egentligen inte vill sova, men han är för trött för att orka kämpa emot, "umnummnummnummm". Sedan åkte ögonlocken tungt ner och hela kroppen slappnade av. Magnus bäddade med filtar och kuddar vi fick från personalen framför våra fötter och där låg han och sov, som den sötaste lilla bebis i världen.
Vi åkte med planet från Örebro på kvällen Onsdag den 14/9. Lång väntetid på flygplatsen och Wille var lagom glad redan innan vi klev på planet, vår nervositet växte. Vi hade ingen aning om hur Wille skulle reagera varken på resan dit eller på tiden i Turkiet, värmen, maten, allt stillasittande, etc. När vi kom på planet insåg vi att vi fått de bästa platserna när man reser med ett litet barn, längst fram! Med extra benutrymme kunde vi andas ut lite, här kunde ju faktiskt Wille röra sig lite i alla fall.
Planet började rulla, Wille satt fastspänd i mitt knä och vred och vände på sig, han började skrika och det tog alla mina krafter att hålla honom kvar i mitt knä. Detta kommer inte bli en lätt resa tänkte jag och höll i honom allt jag kunde. Han är väldigt stark för att vara så liten!! Men plöstligt lade han sig tillrätta i min famn och började göra det där ljudet han gör precis innan han ska somna, när han är arg för att han egentligen inte vill sova, men han är för trött för att orka kämpa emot, "umnummnummnummm". Sedan åkte ögonlocken tungt ner och hela kroppen slappnade av. Magnus bäddade med filtar och kuddar vi fick från personalen framför våra fötter och där låg han och sov, som den sötaste lilla bebis i världen.
Efter en timme vaknade han, precis lagom till att maten skulle serveras, typiskt. Jag och Magnus fick turas om att äta medan den andra underhöll Wille så gott det gick, och det gick faktiskt bra. Han lekte i sitt lilla hörn, lekte och åt kex, åt kex och lekte. Sedan blev han ännu en gång fastspänd i mitt knä inför landningen, denna gång verkade han inte bry sig lika mycket, kanske för att det visades kalle anka på Tvn.
Bussresan
Vi fick våra väskor väldigt snabbt på flygplatsen och kunde få ut vagnen där Wille kunde ligga och sträcka lite på benen ett tag innan bussresan. De hade berättat för oss, och det stod även i våra papper, att bussresan skulle ta ca 1 timme. Det gjorde den inte! 1 timme och 45 minuter senare klev vi av på vårt hotell. Wille hade trots detta skött sig strålande. Han tröttnade lite efter halva tiden och skrek några sekunder, sen gav han upp och lät den ljuva sömnen omfamna honom igen. Perfekt!
Incheck
Incheckningen gick väl inte så smidigt som hoppats, Magnus hade förlagt våra biljetter, panik upp med allt ur våra väskor. Hade han tappat dom? Hade han råkat slänga dom? Jag minns att jag hade slängt papper på flygplatsen som Magnus förklarat att "dessa behöver vi inte igen". Vad har vi nu gjort! Men lugnet infann sig igen då Magnus lugnt, som om han vetat vart de fanns hela tiden, fiskade upp biljetterna ur väskan och gav dem till receptionisten. "Do you want to go by car to your building or do you want to walk?". Skumt tänkte vi, vi skulle ju bo i huvudbyggnaden. Det hade blivit något fel i bokningen och de hade dubbelbokat rummen. Vi skulle få bo i ett temporärt rum över natten och byta dagen efter. Fan också. Det är just typiskt att sånt här ska hända! "How far is it?" vi hade ju Wille i barnvagnen och orkade inte krångla upp honom igen för att åka bil bort och tänkte att en promenad var mer passande. "About 5 kilometers" förklarade den unga Turken bakom disken. "WHAT?" nästan skrek jag ut i receptionen, klockan var halv 2 på natten, jag kände då inte för att gå 5 kilometer fram till vårt rum bara för att någon råkat gjort fel i några papper "hahaha, just kidding, 100 meters or so" sa den unga turken och flämtade fram ett bullrande skratt. Kanske inte på humör för skämt just då, men jag försökte skratta jag med, mest för att få tyst på honom.
Första Rummet
Det rum vi temporärt hade fått låg ju självklart längre bort från huvudbyggnaden än vi tänkt, men vi hade underbar utsikt och Wille hade fått ett eget rum vilket var perfekt!! Vi kände nästan att vi ville ha kvar det rum vi blivit tilldelade än att byta ner oss till ett trångt standardrum. Men det problemet fick vi ta imorgon, nu lade vi Wille och satte oss på balkongen med två stycken kalla Efes Öl från Minibaren. Klockan var 2 på natten men det var så varmt så man kunde sitta naken! Nu börjar semestern tänkte vi och där satt vi och lyssnade på syrsorna, smuttade på ölen, och bara slappnade av.
Bussresan
Vi fick våra väskor väldigt snabbt på flygplatsen och kunde få ut vagnen där Wille kunde ligga och sträcka lite på benen ett tag innan bussresan. De hade berättat för oss, och det stod även i våra papper, att bussresan skulle ta ca 1 timme. Det gjorde den inte! 1 timme och 45 minuter senare klev vi av på vårt hotell. Wille hade trots detta skött sig strålande. Han tröttnade lite efter halva tiden och skrek några sekunder, sen gav han upp och lät den ljuva sömnen omfamna honom igen. Perfekt!
Incheck
Incheckningen gick väl inte så smidigt som hoppats, Magnus hade förlagt våra biljetter, panik upp med allt ur våra väskor. Hade han tappat dom? Hade han råkat slänga dom? Jag minns att jag hade slängt papper på flygplatsen som Magnus förklarat att "dessa behöver vi inte igen". Vad har vi nu gjort! Men lugnet infann sig igen då Magnus lugnt, som om han vetat vart de fanns hela tiden, fiskade upp biljetterna ur väskan och gav dem till receptionisten. "Do you want to go by car to your building or do you want to walk?". Skumt tänkte vi, vi skulle ju bo i huvudbyggnaden. Det hade blivit något fel i bokningen och de hade dubbelbokat rummen. Vi skulle få bo i ett temporärt rum över natten och byta dagen efter. Fan också. Det är just typiskt att sånt här ska hända! "How far is it?" vi hade ju Wille i barnvagnen och orkade inte krångla upp honom igen för att åka bil bort och tänkte att en promenad var mer passande. "About 5 kilometers" förklarade den unga Turken bakom disken. "WHAT?" nästan skrek jag ut i receptionen, klockan var halv 2 på natten, jag kände då inte för att gå 5 kilometer fram till vårt rum bara för att någon råkat gjort fel i några papper "hahaha, just kidding, 100 meters or so" sa den unga turken och flämtade fram ett bullrande skratt. Kanske inte på humör för skämt just då, men jag försökte skratta jag med, mest för att få tyst på honom.
Första Rummet
Det rum vi temporärt hade fått låg ju självklart längre bort från huvudbyggnaden än vi tänkt, men vi hade underbar utsikt och Wille hade fått ett eget rum vilket var perfekt!! Vi kände nästan att vi ville ha kvar det rum vi blivit tilldelade än att byta ner oss till ett trångt standardrum. Men det problemet fick vi ta imorgon, nu lade vi Wille och satte oss på balkongen med två stycken kalla Efes Öl från Minibaren. Klockan var 2 på natten men det var så varmt så man kunde sitta naken! Nu börjar semestern tänkte vi och där satt vi och lyssnade på syrsorna, smuttade på ölen, och bara slappnade av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
*Tack för att du kommenterar!
*Mejla mig - Erikawilhelmsson@hotmail.com
*Lägg till mig på Bloglovin så du inte missar något
*Glöm inte E-post om du deltar i en tävling!
*Har du en fråga? Ställ den i Bloggsvar