Loppisfynd

 Någonting jag verkligen går i gång på är ett ordentligt fynd! Det är svårt att förklara men när jag vet att jag gjort världens klipp så rusar blodet ännu lite snabbare! Så i Söndags var jag helt uppe i varv!

Det började med att vi skulle åka ut och köpa en vinteroverall som vi hittat på blocket. Jag bestämde mig för att jag inte ville lägga 1400 kr på en ny overall som jag inte ens vet om Wille kommer kunna använda, och som jag vet att han om han nu kan använda, ändå endast kommer använda i några månader. Så vi kom fram och köpte den blåa overallen och matchande mössan från Polarn o Pyret, jättefin kvalité för endast 300 kr.

Ännu mer upp i varv blev jag när vi på vägen hem hittade en "loppis" skylt och åkte in på vägen och hamnade i Polarn och Pyret himmelen! Där hängde mängder av Overaller, regnställ, och kläder tyvärr det mesta alldeles för stort, men denna bruna overall och de blåa tightsen hittade jag i Willes storlek. Båda i nyskick! Vi hittade även en träleksak från BRIO och en rökdykare för endast 200 kr!!

Åh mitt hjärta. Vad jag älskar fynd!

 Hälsningar

Pusskalas

Wille älskar verkligen hans nya docka Nils som han fick från mina föräldrar. Det har varit pusskalas efter pusskalas efter pusskalas här hemma. Nils har fått fler pussar idag än vad jag har fått hela månaden. Jag börjar faktiskt bli lite avundsjuk på Nils :) Tack Mormor och morfar säger Wille.

Rockblöja från Libero

 Dom nya Up&Go blöjorna från Libero är ju bara så bedårande!! Rock, Disco och Hip Hop blöjor. Genialt! Nu ser ju Wille coolare ut än någonsin utan byxor :) Nästan så man inte vill sätta på byxor för att blöjorna är så himla söta :)

Hälsningar

Invägning 2

 Igår var andra invägningen, jag hade bara gått ner 2 hg men jag är nöjd ändå. Man får se på det stora hela och inte vecka för vecka. 3 kilo på 2 veckor är klart godkänt! Jag fick min första stjärna idag också, som grattis för -3kg. Och det känns gött! :)

Idag mätte jag mig också.
Där märks skillnad vilket är riktigt roligt!

Midja: -5 cm
Höft: -2 cm
Bröst: - 4 cm
Arm: - 2 cm
Lår: - 1 cm

Hälsningar

Wille 1 år

Det ser ut som han har skäggstubb på bilden. Åh min lilla kille börja bli vuxen :)

Klockan har slagit över 00.00 och nu är det officiellt Willes födelsedag. För exakt (om ca 20 minuter) var det ett år sedan jag äntligen fick min bebis på bröstet. Det man under nio månader gått och längtat efter, och det som tog 24 timmar hemma i värkar och 15 timmar på förlossningen. 39 timmar totalt av förväntan, förtvivlan, förhoppning, förskräckelse, förundran, och nu hittar jag inga mer för-ord, men det jag vill komma fram till är att det var det häftigaste jag gjort i hela mitt liv. Nu sitter jag här, ett år senare, så stolt och så glad över att allt hände och skedde så som det gjorde. Nu har jag Wille och jag har Magnus och livet känns komplett på något vis.

Wille 1 år
Vikt: 11.680g
Längd: 81 cm
Huvud: 48

Utveckling
Wille går runt med hans de små händerna fastklistrad mot väggarna och möblerna här hemma, när vi ber honom att klappa händerna så släpper han väggen eller möbeln och står helt själv och klappar händerna, men det förstår han inte själv. Så fort han slutat klappa så kommer han på sig själv och liksom slänger sig framåt för att greppa tag i vad nu fanns framför. Då apploderar jag åt han att han varit duktig och stått helt själv, och då vill han också klappa händerna, och så gör vi om allting om och om och om igen :)

Wille somnar utan problem i sin säng. Det är bara att lägga ner honom, ge nappen och snutten, säga godnatt och sedan gå ut och stänga dörren. Ibland somnar han direkt när huvudet nuddar kudden och sover hela nätterna igenom utan att äta eller gnälla. På dagarna sover han en gång och oftast ca 1.5 timme mitt på dagen. Oftast somnar han klockan 18.30 på kvällen och sover fram till 8.

Wille äter nästan allt, och med god aptit. Det han tycker mest om just nu är fisk av alla dess sorter. Då gapas det stort och mmmmmmmas efter mer mat. Han har börjat hitta intresset över skeden och ska gärna äta själv. Han har inte lärt sig att få med sig något på skeden än, men ner i tallriken och sedan in i munnen ska den i alla fall :)

Willes favoritlek just nu är när vi leker med sångpåsen. Då sitter han med påsen i famnen och så tar han upp en figur ur den. Han håller den i handen och för den fram och tillbaka åt sidan, som med en tändare på en rockkonsert när den största balladen spelas. Då ska man självklart sjunga den låt som kopplas samman med figuren. När han tycker det räcker tar han upp en annan, och så håller vi på. Tillslut har han alla figurer liggandes runt sig, och det är då det är som roligast tycker Wille. Då byter han figurer hej vilt och älskar hur det låter när Mamma abrupt måste byta låt mitt i refrängen. Ibland håller han en i vardera hand och så tar han upp den ena handen, och när jag bara sjungit 1 ord sänker han armen och tar upp den andra, och så påbörjar jag precis låten och då tar han ner igen och så håller han på så. Det skrattar han gott åt och jag med får jag erkänna :) Tack Huset på Landet för Sångpåsen. Den har blivit älskad här hemma!

Wille pratar nästan hela tiden, det är inte många sekunder som det är tyst här hemma. Det är något hittepåspråk självklart som vi inte riktigt kan förstå oss på ännu. Det låter nästan som turkiska vilket var väldigt roligt när vi var där nere, som om han härmade dom. Jag känner igen många ord som han använder ofta men jag kan inte hitta sambandet i det. Men det kommer väl. De ord som vi kan förstå och som används flitigast är "hej" "hej då" (Använder han hela tiden när han träffar någon eller när någon kommer in i rummet) "mamma" (betyder både mig och att han är hungrig , kommer från namnam) "pappa", "titta", "atten" (betyder både vatten och nappen).

Men sen har han ju också den ovana och egenheten som vi finner märklig. Så fort han blir exalterad så biter han sig i handen. Ibland har han stora bitmärken som sitter kvar länge, och är ofta röd och irriterad på den lilla handen. Ofta när han är jätteglad, och ibland när han är ledsen. Det har liksom blivit som en dålig vana, som ett ticks. Det är svårt att beskriva men jag ska försöka filma någon dag så kan vi kanske se om det är fler som känner igen sig.

 Det finns ju så mycket mer att berätta och skriva om som jag säkert vill minnas om några år, men det är så svårt att greppa just nu vad det är jag kommer tycka är intressant och roligt att läsa, jag vet ju inte vad man minns eller glömmer. Men detta får duga denna gången. :)

Frågor på detta? :)

Grattis Wille 1 år

 Nu är dagen här, den dagen min bebis inte längre är en bebis. Dagen man både längtat efter men också fruktat. Hur ska man reagera? När jag var ute och gick imorse med Wille i barnvagnen och han satt och pratade och sa "mamma, mamma, titta, titta" och pekade på löven som föll. Fast jag vet väl att han inte menar att "mamma titta löven faller" utan att det mer var tillfällighet att orden hopade sig med pekandet, men det kändes ändå som han kommunicerade med mig på en ny nivå. Då var tårarna inte långt borta. Känner mig jättetöntig som inte kan hålla ihop känslorna, och jag kan inte förstå varför detta är så känsligt för mig, men det hela har känts så overkligt på något sätt.

Det har gått ett år och det hela känns fortfarande väldigt overkligt, som i en dröm, en underbar dröm. Allt är så fruktansvärt lätt! Just nu är precis allt lätt! Han sover, han äter, han leker, han är och har varit världens bästa och lättaste barn i flera månader nu. Det hela känns nästan för lätt. Min underbara bebis som inte längre är en bebis. Oj oj känslor hej och hå.

Hur som helst.

Dagen började med att min klocka ringde 8.30, Wille somnade 18.30 i går kväll. Han har sovit hela natten igenom ännu en gång (2 veckor nu) och jag hann gå upp och göra frukost till oss båda och göra mig i ordning innan han vaknade. Klockan 9.00 smög jag in på hans rum och sjöng "ja må han leva", han förstod direkt att det var en speciell dag. Det syntes. Han satte sig upp i sängen och applåderade mig när jag kom smygandes sakta med paket och glass i händerna. Glassen slurpade Wille i sig i min säng, där fick han äta själv och kladda hur mycket han ville. Inspiration från Sofie. I vanliga fall har jag väldigt problem med kladd, men nu är det ju faktiskt födelsedag :)

Paketet öppnades i ren eufori, papper flög överallt, och även fast pappret och snöret var roligare än själva innehållet så förstod han ändå att det var speciellt detta med paketen. Han öppnade sina böcker och tittade och pekade och myste. Och där var min lycka gjord. Willes första födelsedagsmorgon. Perfekt.

Willes första steg

 Nu är dom tagna. Dom första små stegen. På ettårsdagen av alla dagar. Det är som att han kände på sig att det är en speciell dag, och ville göra den ännu mer speciell. En dag att minnas, av flera anledningar nu. Nu är verkligen inte Wille en bebis längre, nu kan Wille stå på egna ben och som Mamma är man stoltare än någonsin. Svårt att få med på bild, men här har Wille tagit ett steg, och tar två små steg till innan han faller framåt in i min famn. Stoltare än någonsin var vi båda, när vi tillsammans applåderade årets största händelse.

Och en sak till.
Jag var här!!!
Jag missade dom inte!!
Jag såg dom!!
Willes första steg!

Grattis i tidningen

 För några veckor sedan började jag prenumerera på NA. Dels för att kunna se vart alla Loppisar runt om i Örebro fanns (vilket jag senare insåg var rätt dumt med tanke på att det knappt finns några på höst/vinter) men också för att kunna skicka in Willes grattis bild. Idag kom den, i tidningen. Åh så fint :) Jag klistrade in den i klippboken direkt och skrev stort "Willes första födelsedag" och sen slog det mig. Wille har gått ett helt år runt, varenda dag som kommer har vi ett minne på som man kan säga "förra året". Det är väldigt speciellt! :) Förra året vid denna tiden låg jag fortfarande på BB. Undra vad som händer nästa år? :)

Elvismössa

Igår var jag och Wille på stan för att försöka hitta en mössa till honom. Jag köpte tre mössor på Polarn och Pyret rean i våras som passade perfekt nu till vintern men alla tre är redan borta. Wille tar nämligen av sig mössan och kastar ur den från vagnen överallt och jag märker aldrig när det händer!

Jag hittade denna mössan, hahaha. Jag köpte den självklart inte, även fast jag tyckte den var bedårande. Men det ser lite väl Elvis ut eller hur? :) Stora polisonger och hög frilla. Haha. Men den var väldigt smidig med snöret under hakan. Men det slutade med att jag köpte en Polarn mössa ändå, tråkig jag känner mig!



Jag vill bara ge Wille massa färg egentligen, men så slutar det med att jag köper blåa, svarta, gråa, bruna kläder. Likadant som med mig själv. Jag vill också ha färg på mig men ändå går jag omkring i svart och grått. Uschiamej. Nu får jag skärpa mig!

 Hälsningar

Ansökan=Check

Så nu har jag fått tummen ur röven och skickat in min ansökan till universitet och högskolan till våren. Jag skickade in den utan att tänka mig för kan man säga. Jag hade tänkt söka in till flera olika utbildningar eftersom jag inte riktigt har varit helt säker på om det är sjuksköterska jag vill bli. Men på senare tid har jag mer och mer blivit säker och nu när jag skulle ansöka tänkte jag inte ens på de andra utbildningarna jag hade i tanken för ett år sedan.

Det blev helt enkelt sjuksköterskeutbildningen och märker jag att det inte alls passar mig när jag väl har börjat så får jag väl ta den smällen då! För jag kan inte låta tiden gå i all evighet heller utan att göra någonting med mitt liv. Börjar jag till våren så kommer jag kanske ha fast jobb som barnmorska när jag är 32 typ, så det är inte direkt så jag har så mycket tid att gå omkring och vänta. Sen så får vi se vad framtiden har att ge:)

Nu tar jag en stor chansning! Men det gjorde jag när jag blev mamma också! Och det var det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv, så jag får lita på magkänslan!

Försvunna tider

Så det märks att vår lilla kille snart ska fylla ett år. Det är som om någon har satt på ljusknappen. Plötsligt förstår han så mycket! Den lilla bebisen har gått och blivit en människa, en grabb, en pojke som busar och gömmer sig, leker och stojjar. Han förstår mycket av vad jag säger, och han har börjat visa att han gör det.

När vi äter har jag alltid innan frågat "Var det gott?" när han får första tuggan. Jag antar att det är många som gör det :) Innan har Wille bara skrattat, eller kanske grimaserat beroende på hur det smakar, men imorse sa han "mmm" som ett jakande svar på min fråga. Chockad blev jag, och ville testa om det var mig han svarade eller om det bara råkade bli så. Jag tog en bit macka och gav honom med skinka på, och sa sedan "Det var gott va?". "Mmmm" svarade Wille igen och log. Åh min lilla grabb ger mig respons. Vad det känns härligt!

Efter frukosten blev det lekstund inne i vardagsrummet, Wille gjorde som vanligt, slängde sig upp i soffan och började klättra och krypa omkring. Orolig är man att han ska falla ner framåt, för det var på det sättet han försökte komma ner innan. Slänga sig över kanten med huvudet före. Där stod man som någon slags målvakt för att få tag på honom vart han nu bestämde sig för att hamna. Men nu vänder han sig smidigt och dinglar ner med sina små fötter innan. Det känns skönt att han börjar lägga ihop ett plus ett, och förstår att han kan skada sig mer än han gjorde innan. Det gör mitt jobb lite lättare :)

Jag tycker att bebistiden har varit mysig på många sätt och vis, jag tycker det är tråkigt att jag inte kunde amma längre än jag gjorde (Han fick sylvassa tänder när han var 3 månader), jag tycker det är tråkigt att jag inte kunde hålla honom mer än jag kunde (Han vägde 7.5 kg när han var 1 månad), min rygg klarade helt enkelt inte av det. Allt det där skriker mitt hjärta efter på något vis, nu när han blir större. Men det är så mycket annat som kompenserar det hela. Som nu kan Wille krypa fram till mig och lägga ner huvudet i mitt knä, jag klappar försiktigt på det, och när jag har klappat några gånger så tar han upp huvudet igen, och säger "Täää" (Tack) och kryper sedan därifrån. Det slår faktiskt amningen :)

1 år sedan

Så för exakt ett år sedan vaknade jag kl 11 på morgonen. Magnus kom in och lade sig bredvid mig i sängen och vi låg och pratade lite. Sen kände jag hur det vred sig i magen och smärtan höll i sig ett tag. "Det där kändes nästan som en värk" sa jag till Magnus. Jag hade ju aldrig känt en värk så jag hade ingen aning om hur det skulle kännas, men om jag skulle gissa så var det så jag trodde det skulle kännas. Tio minuter senare kom en till och sen en till. Hela dagen gick jag med värkar, ni som läste bloggen kunde följa hur min värkkurva såg ut. Nu vill jag inte att ni ska bli förvirrade och tro att detta på något sätt är ett inlägg i att Wille fyller år idag, för nejnej, han fyller inte år förrän på Fredag. Men det var idag, för ett år sedan som värkarna började. Det jag ville ta upp var om detta fantastiska träd.

Igår när jag var ute och gick med Wille och vagnen så gick jag förbi det där trädet, samma träd som på bilden ovanför. Den bilden jag tog bara några dagar innan förlossningen. Då kände jag det igen, som en molande värk i underlivet, och hela dagen igår hade jag kvar den. Det kändes nästan som jag skulle gå igenom allt igen. Det var som att kroppen mindes någonting jag själv nästasn glömt. Detta röda träd, fick plötsligt en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Detta träd fick mig att minnas min förlossning och den märkliga känslan av att lämna ett liv bakom sig och träda in i ett nytt liv, med ett nytt liv i famnen.

Måndagslista 3okt

Jag tänkte återinföra en gammal klassiker i bloggen. Många gånger har jag på måndagar suttit och tänkt på en måndagslista, för att peppa mig själv. Men jag har liksom kommit ur bloggandet och därför har det inte blivit av. Men en ny fräsch blogg kräver ju någonting gammalt också :) Så därför tar vi in denna!

Denna måndagen är jag glad för!  

1. Ikväll kl 19.00 ska jag vara duschad och klar. Varför? Ingen aning! :) Det enda Magnus har berättat för mig är att klockan 19 ska jag vara redo för att gå ut. Jag älskar överraskningar:)
   
2. Jag är peppad för en ny vecka av träning och viktväktarna. Jag passar på att kämpa så mycket jag kan nu i början medan motivationen är på topp.
   
3. På Onsdag blir det Indisk restaurang med några tjejer ur Mammamaffian. Hoppas det är godare än när jag var där sist och åt. Då tyckte jag det var torrt och osmakligt faktiskt. Kan bara bli bättre!
   
4. På Fredag fyller Wille 1 år. Det är galet! Det kommer bli kalas både på Lördag och Söndag för vänner och familj! Tårta och kakor och bara glädje helt enkelt. Det ska bli så mysigt! :)
   
   
   
   Nu måste jag göra mig i ordning, för snart är klockan 19!! :)

5 km

Hej! Sitter här framför min kära dator och frossar i Clementiner och Geisha. Kanske inte så mycket geisha frossande men några bitar har jag unnat mig! Har precis kommit hem från en dejt med löpbandet från himmelen igen! Det var om det nu är möjligt ännu mer himmelskt denna gång. Jag lyckades pressa mig själv över 5 km strecket och när jag tryckte på cool down och började varva ner på bandet så sköljde det en stolthet över mig, en otrolig glädje. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån som gick upp tidigare för att hinna i väg till gymmet innan Magnus börjar jobbet. Jag trodde aldrig jag skulle bli en sån som satte högre mål för mig själv (än vad jag var säker på att klara) och sen pressa mig tills jag når målet. Jag tackar Wille för detta, för efter förlossningen har mitt psyke blivit så mycket starkare! Jag längtar redan till nästa gång! Då kanske man ska öka till 5.5 :)

Vinteroverall

Jag är på jakt efter vinteroverall till Wille. Egentligen vill jag ha någonting riktigt färgglatt! Men jag hittar inget snyggt!! :( Har ni några tips?? Detta med vinterkläder är faktiskt jättesvårt tycker jag! Jag vill ha någonting snyggt och funktionellt, men jag vill ju heller inte lägga ut för mycket pengar i "onödan". Åh svåra val!. Magnus säger att det är fruktansvärt dumt att "slänga ut" 1300 kr på en vinteroverall som används i några månader. Jag kan väl hålla med honom lite, men jag vill ju ändå inte köpa någon billig skit som går sönder och inte håller värmen! Dessa är dom jag hittat än så länge som jag kan tänka mig, men som sagt, jag vill hellre ha lite mer färg! 

Polarn & Pyret
1399



Mini Rodini
1299

Till detta har jag funderat på dessa

 Elodie Details
279 kr

Elodie Details
179 kr

Dom är ju bara för söööööta! :)
Det är ju dags att ta ett beslut snart för poff säger det och så börjar det snöa!

Kanelbullensdag

Idag är det kanelbullens dag så jag sitter här hopkurad i soffan med en stor kopp kaffe och en underbart god Kanelbulle. Nu ska jag verkligen njuta för denna bullen innehåller mer points än vad hela min frukost och lunch gjorde tillsammans. Hej och hå! :) Men jag sprang ju 40 minuter på löpbandet tidigare idag så det får väl kompensera detta :P

Jävla rasist

Så idag blev jag riktigt förbannad på jobbet, det är inte ofta vill jag tillägga. Det har nog faktiskt aldrig hänt men denna gången röt jag ifrån direkt! Det hela handlade om bananer, vilket är rätt löjligt till att börja med. Det var en familj som köpte ungefär 13 kg bananer. Man får bara köpa 3 kilo per hushåll just nu, det är någonting vi måste hålla koll på så folk inte köper mer. Så att alla ska få ta del av erbjudandet helt enkelt.

Jag fick alltså börja plocka bort bananer från detta par som köpte 13 kg, mannen i familjen lyckades flytta bak en påse bananer och lägga en "nästa kund" stav emellan. Kvinnan i familjen smugglar en hundralapp till mannen som jag tydligt ser, och barnet som är med dom och handlar har kallat dom för mamma och pappa under hela stunden. När han kom fram för att betala förklarade jag att jag inte kan sälja bananerna till honom eftersom det är samma hushåll, det spelar ingen roll om dom handlar med en "nästa kund"-stav emellan.

-"nej nej, jag är grannen" säger mannen, som innan denna incident var supertrevlig och glad.

-"Jag är ledsen" sa jag "det är dom reglerna vi har, ni handlar tillsammans, så därför ses ni som samma hushåll"

-"Du är en rasist" skrek mannen till mig "du är en jävla rasist"

-"Jag är väl ingen rasist för att jag inte kan sälja bananer till dig?" säger jag, väldigt förvånad!

-"jävla rasist" säger han bara, och går därifrån.

FY F**! säger jag vad irriterad jag blir. Hur kan han ens få denna incident till att handla om raser? Varför tror han att det har med hans hudfärg att göra? Hur kommer det ens in i sammanhanget? Jag förstår inte. Och det är det som gör mig så frustrerad och arg. Som tur var så skrattade kunderna som stod bakom, för de tyckte också hela situationen var så fruktansvärt löjlig, när dom kom fram sa dom "Vi skulle vilja få lite bananer tack" och så blinkade dom till mig. Och det var tur det, för jag var så arg så jag kokade, och jag behövde verkligen lite pick me up.

Löpbandet från Himlen

 Så igår hade jag någon slags euforisk upplevelse på gymmet. Jag har aldrig känt något liknande och det var fantastiskt!! Sist jag stod på ett löpband klarade jag av att springa i 5 minuter. En gång klarade jag av 10 minuter och då kom jag hem till Magnus och stoltserade och mådde bra på det hur länge som helst. Men sen vart jag sjuk och träningen hamnade efter, så som den brukade. Detta var väl ca 2.5 år sedan nu.

Nu har jag joggat ute, vilket tydligen har gett resultat! Igår ställde jag mig på löpbandet och tryckte in att jag ville träna i 30 minuter och bränna fett. Jag fick trycka in min vikt och allt och sen skulle den kalibrera hur snabbt jag skulle röra mig för att det skulle vara mest effektivt men det maskinen kom fram till var ju löjligt. Det var Tant Hildas gångtempo med rullatorn. Jag ökade tempot och började jogga.

5 minuter blev 10 minuter som blev 15 minuter som blev 20 minuter och fortfarande kände jag mig inte ens ansträngd. Jag förstod inte vad som hände. Jag tänkte att "Det måste vara något fel på maskinen" men jag fick inte ihop vad som skulle kunna vara fel för att jag inte skulle bli trött. Jag sprang ju, snabbare än jag springer ute, tiden gick, och allt verkade gå ihop. Det var helt enkelt inte jobbigt. Jag ökade tempot, sprang nu på den nivån som jag för 2.5 år sedan Spurtade sista 10 sekunderna. 10 minuter sprang jag i det tempot och fortfarande inte direkt trött.

1km blev 2 km som blev 3 och till och med 4 km. Det bara rann iväg! Jag hade lätt fortsatt att stå på den där maskinen tills de fick lyfta av mig. Men tyvärr stängde Maskinen av sig efter 30 minuter, den inställningen som jag alltid trycker i, som av en reflex, men aldrig brukar uppnå, den inställningen var nu för lågt satt och förbannad över min egna inställning, men stolt över min prestation gick jag av och kände mig nöjd.

Men nästa gång, då tänker jag inte ställa in någon max tid. Då kör jag så jag storknar!!

Trött

Så idag har varit en dag i trötthetens tecken. Jag jobbade natt igår, kom hem kl 3.30 ungefär på natten, glömde självklart av att Magnus skulle jobba på dag dagen efter så jag satt framme vid datorn och varvade ner ett tag. Jag kom i säng ungefär 4.30 och blev rätt förvånad när ingen Magnus tog Wille när han vaknade klockan 7. Suck. Självklart var det just denna dagen som han vägrade sova middag när han brukar. Så det har verkligen varit de sista reserverna som gått idag.

Nu har jag precis kommit hem från jobbet igen, och sitter vid datorn och varvar ner som jag brukar, men imorgon ska faktiskt Magnus vara ledig så då får jag sova ut. Kvällen ska tillbringas på gymmet! Jag måste tjäna in extra aktivitetspoints så jag kan göra av med dom på Onsdag då jag ska på Restaurang med Mammamaffian.

Avslutar med en bild på älskade Elsa, nyvaken och gäspandes i sängen. Jag saknar min Elsa. 

Turkiet dag 3-AC från helvetet

Turkiet Dag 1
Turkiet Dag 2

När man vaknade på morgonen runt halv åtta var det redan 30 grader utomhus. Nästan så paniken var nära varje gång man vaknade och insåg att man knappt kunde andas för luften var varm som i en bastu. Vår AC fungerade inte på vårt rum, endast inne hos Wille. Där inne var det svalt och skönt som i himmelriket och inne hos oss var det varmare än helvetet. Vår AC satte på sig ibland, oftast precis när vi skulle lämna hotellrummet, som om den kände på sig att nu ska vi ändå inte vara på rummet, nu kan jag göra det lite skönt här inne igen. Självklart stängde den av sig så fort vi kom hem, och sen skrattade den oss rakt upp i ansiktet. (Eller så kändes det i alla fall).

Vi föbannade det jädra skitrummet vi hade fått och ångrade att vi hade bytt från vårt svala sköna rum på andra sidan området. Men eftersom vi knappt spenderade någon tid på hotellrummet och när vi väl var där (förrutom när vi sov) så höll vi oss på Willes rum eller balkongen så blev det aldrig så att vi klagade till i receptionen att ACn inte fungerade. Men vi hade (typiskt Svenskt) tänkt skriva i utvärderingspapprerna om hotellet att vi var väldigt besvikna över att vår AC jävlades med oss.

Sista dagen på hotellrummet när vår AC ännu en gång satte på sig precis som vi gjorde oss redo att lämna rummet gick det upp ett ljus hos Magnus. "Den verkar sätta på sig om vi stänger balkongdörren". Smarthövven! Där har vi sovit i helvetets värme varje natt och svetten har runnit och runnit bara för att man skulle vara smart och släppa in lite kyla när ACn tydligen inte fungerade. Balkongdörren stod öppen under hela tiden vi befann oss på rummen och stängdes lagom tills vi skulle gå därifrån. Vår bild av en AC med bitterhet försvann snabbt och vi kände oss som idioter. Men låt mig säga att sista natten i hotellrummet var den bästa natten i mitt liv.