Wille 1 år

Det ser ut som han har skäggstubb på bilden. Åh min lilla kille börja bli vuxen :)

Klockan har slagit över 00.00 och nu är det officiellt Willes födelsedag. För exakt (om ca 20 minuter) var det ett år sedan jag äntligen fick min bebis på bröstet. Det man under nio månader gått och längtat efter, och det som tog 24 timmar hemma i värkar och 15 timmar på förlossningen. 39 timmar totalt av förväntan, förtvivlan, förhoppning, förskräckelse, förundran, och nu hittar jag inga mer för-ord, men det jag vill komma fram till är att det var det häftigaste jag gjort i hela mitt liv. Nu sitter jag här, ett år senare, så stolt och så glad över att allt hände och skedde så som det gjorde. Nu har jag Wille och jag har Magnus och livet känns komplett på något vis.

Wille 1 år
Vikt: 11.680g
Längd: 81 cm
Huvud: 48

Utveckling
Wille går runt med hans de små händerna fastklistrad mot väggarna och möblerna här hemma, när vi ber honom att klappa händerna så släpper han väggen eller möbeln och står helt själv och klappar händerna, men det förstår han inte själv. Så fort han slutat klappa så kommer han på sig själv och liksom slänger sig framåt för att greppa tag i vad nu fanns framför. Då apploderar jag åt han att han varit duktig och stått helt själv, och då vill han också klappa händerna, och så gör vi om allting om och om och om igen :)

Wille somnar utan problem i sin säng. Det är bara att lägga ner honom, ge nappen och snutten, säga godnatt och sedan gå ut och stänga dörren. Ibland somnar han direkt när huvudet nuddar kudden och sover hela nätterna igenom utan att äta eller gnälla. På dagarna sover han en gång och oftast ca 1.5 timme mitt på dagen. Oftast somnar han klockan 18.30 på kvällen och sover fram till 8.

Wille äter nästan allt, och med god aptit. Det han tycker mest om just nu är fisk av alla dess sorter. Då gapas det stort och mmmmmmmas efter mer mat. Han har börjat hitta intresset över skeden och ska gärna äta själv. Han har inte lärt sig att få med sig något på skeden än, men ner i tallriken och sedan in i munnen ska den i alla fall :)

Willes favoritlek just nu är när vi leker med sångpåsen. Då sitter han med påsen i famnen och så tar han upp en figur ur den. Han håller den i handen och för den fram och tillbaka åt sidan, som med en tändare på en rockkonsert när den största balladen spelas. Då ska man självklart sjunga den låt som kopplas samman med figuren. När han tycker det räcker tar han upp en annan, och så håller vi på. Tillslut har han alla figurer liggandes runt sig, och det är då det är som roligast tycker Wille. Då byter han figurer hej vilt och älskar hur det låter när Mamma abrupt måste byta låt mitt i refrängen. Ibland håller han en i vardera hand och så tar han upp den ena handen, och när jag bara sjungit 1 ord sänker han armen och tar upp den andra, och så påbörjar jag precis låten och då tar han ner igen och så håller han på så. Det skrattar han gott åt och jag med får jag erkänna :) Tack Huset på Landet för Sångpåsen. Den har blivit älskad här hemma!

Wille pratar nästan hela tiden, det är inte många sekunder som det är tyst här hemma. Det är något hittepåspråk självklart som vi inte riktigt kan förstå oss på ännu. Det låter nästan som turkiska vilket var väldigt roligt när vi var där nere, som om han härmade dom. Jag känner igen många ord som han använder ofta men jag kan inte hitta sambandet i det. Men det kommer väl. De ord som vi kan förstå och som används flitigast är "hej" "hej då" (Använder han hela tiden när han träffar någon eller när någon kommer in i rummet) "mamma" (betyder både mig och att han är hungrig , kommer från namnam) "pappa", "titta", "atten" (betyder både vatten och nappen).

Men sen har han ju också den ovana och egenheten som vi finner märklig. Så fort han blir exalterad så biter han sig i handen. Ibland har han stora bitmärken som sitter kvar länge, och är ofta röd och irriterad på den lilla handen. Ofta när han är jätteglad, och ibland när han är ledsen. Det har liksom blivit som en dålig vana, som ett ticks. Det är svårt att beskriva men jag ska försöka filma någon dag så kan vi kanske se om det är fler som känner igen sig.

 Det finns ju så mycket mer att berätta och skriva om som jag säkert vill minnas om några år, men det är så svårt att greppa just nu vad det är jag kommer tycka är intressant och roligt att läsa, jag vet ju inte vad man minns eller glömmer. Men detta får duga denna gången. :)

Frågor på detta? :)