Det jag tycker är jobbigt är att jag missar så mycket tid med Wille. Han är precis i fasen att försöka lära sig gå. Tänk om jag skulle missa hans första små steg. Jag kommer bli jätteledsen! Jag vet inte varför jag tycker det är så viktigt, men jag har ändå varit hemma med honom i 10 månader. Skulle kännas lite som att bli snuvad på konfekten om jag då råkar missa just den stora milstolpen i en bebis liv. Åh. Idag har jag knappt sett honom! Det är enda nackdelen med jobbet faktiskt.
Jag har väl berättat att Wille kryper nu? :) Hela tiden faktiskt. Innan så ålade han bara fram. Väldigt snabbt måste jag tillägga. Därför trodde vi han skulle skippa krypandet helt och hållet. Jag har läst att barnet tar sig fram på det sätt som är mest effektivt för han/hon. Men Wille hade väl tröttnat på ålandet och ville lära sig något nytt för här kryps det. Ack så sött :)
gah.. vad stor han har blivit.
SvaraRaderahan kryper ju hur fint som helst och snabb var han ju med..
Jag tror inte att det tar så många veckor innan han går.. han stod ju rätt stabilt vid bordet. :)
jag förstår hur du känner med att du inte vill missa något så viktigt som hans första steg. För det är verkligen något magiskt med det. :)
Jag hoppas att du får uppleva det tillsammans med hela familjen.
Ibland går de så himla snabbt och de lär sig när man minst anar... :)
SvaraRaderakram kram
Jag började jobba när Elsa var nio månader och kände som du - oro att missa såna viktiga händelser. Tror ändå att man hänger med mer än vad man först trott, trots jobb. :)
SvaraRaderaVi trodde att lilltjejen skulle gå innan hon kröp, men hon tog två steg i 10 månaders åldern och sen kröp hon tills ändrade sig i sista sekund och kröp sen tills hon var 14 månader... ;)
SvaraRadera