torsdag 18 november 2010

Sorglig dag

Idag är en jobbig dag. Idag är en sorglig dag. För idag tog jag beslutet att sluta vara så jädra självisk och faktiskt göra mig av med Elsa, min älskade katt. Jag har egentligen väntat alldeles för länge. Men detta är så svårt för mig. Elsa är en familjemedlem och jag har alltid sett henne som min lilla bebis. Jag köpte henne när jag flyttade till Örebro för 4.5 år sedan. Hon har varit med mig varje dag, och hon är den enda som hela tiden varit vid min sida. Hon är på något sätt halva mig. När jag flyttade till Örebro började jag på nytt. Jag lämnade den dåvarande Erika bakom mig och började istället hitta mig själv, den Erika som jag är nu. Elsa har varit med under hela den resan, och under allt jobbigt som hänt. Elsa var med mig när jag och Anders separerade, Elsa var med mig när min mormor dog, Elsa var med mig när jag inte ens hade råd att köpa mat för dagen och lade mina sista pengar på mat till henne istället. Hon har alltid känt av när jag varit ledsen, och kommit och tröstat mig.

Detta är bland det svåraste jag tvingats göra, men jag måste inse att hon inte trivs. Det spelar ingen roll hur mycket jag älskar henne, eller hur mycket kärlek jag försöker ge henne, det räcker inte. Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat för jag vet att hon älskar mig och hon vet att jag älskar henne. Men hennes längtan ut från denna lägenheten är för stor.

I ett års tid har hon nu kissat inne. Förutom när hon var utekatt, då stortrivdes hon med livet. Vi måste ha tvättat badrumsmattan och hallmattan flera hundra gånger, och nu har hon börjat kissa i väskor också. Hon jamar hela tiden, och sitter mest i fönstret och tittar ut. På nätterna väcker hon Wille med sitt jamande. Det är ohållbart. Jag kan inte längre blunda och låtsas som inget, och bara säga "men det blir bättre om vi gör såhär" och hitta på saker, som aldrig fungerar. Jag räcker inte till för henne.

Nu är beslutet tagit och hon flyttar redan imorgon. Tur att jag har Wille som gör mig hel på ett helt annat sätt, han gör detta möjligt. Nu slipper Elsa plågas för att jag är självisk och inte klarar mig utan sällskapet och kärleken från henne, för nu har jag Wille och större kärlek än det går väl inte att få?


Första dagen tillsammans i Örebro 4.5 år sedan!



kattkompisar var bra att ha ett tag, tills man tröttnade


Morgongos i sängen


Finns det inte kattgräs får man ta det näst bästa. Växter! :)


Satt alltid i fönstret i gamla lägenheten

Trött katt


Myste alltid på magen i början innan den blev för stor.


Följer med och vaktar vagnen på promenaden

3 kommentarer:

  1. Vilken sorglig dag Erika, lider med dig för jag vet vad Elsa betyder för dig.

    //Mamma

    SvaraRadera
  2. Åh va vacker hon är!
    Skär i hjärtat när jag läser att du inte kan ha henne kvar, men är imponerad över att du gör det bästa för henne - inte många som kan bortse från sina egna behov..
    Kommer hon flytta så du kan träffa henne i framtiden också?

    SvaraRadera
  3. Hej. Ja visst är hon fin! Jag har alltid tyckt det också! Ja man måste sluta vara självisk och börja tänka på hennes bästa, och detta är nog det bästa för henne! tanten som tar henne bor bara över gatan, så vi var välkomna när vi ville sa hon. Men det är ändå inte samma sak riktigt.

    SvaraRadera

*Tack för att du kommenterar!
*Mejla mig - Erikawilhelmsson@hotmail.com
*Lägg till mig på Bloglovin så du inte missar något
*Glöm inte E-post om du deltar i en tävling!
*Har du en fråga? Ställ den i Bloggsvar