Det börjar slå mig nu, att jag är mamma. Det börjar sjunka in att jag har en son. Det är omöjligt att förklara känslan. Det är för stort för att greppa och försöka beskriva. Men denna veckan har varit något av det finaste jag varit med om. Jag har aldrig haft en vecka med så här mycket smärtor, men ändå har jag aldrig varit så smärtfri. Det känns som om det är så självklart nu, som om hela mitt liv bara varit en lång väntan till detta. Jag är skapt för detta, och jag har skapat detta. Är det inte otroligt?
åååh...ja visst är det underbart:)jag tror jag grät en tår nu...av dina vackra ord...puss puss på dig!!
SvaraRadera