Pung

Precis hemkommen från förlossningen.
Bebisen har varit väldigt lugn nu i 3 dagar, så jag ringde in för att kolla om det var normalt nu så sent i graviditeten. Som förstagångsföderska har man ingen aning vad som är normalt eller inte.
Det enda de har sagt är att så fort man oroar sig ska man ringa in. Eftersom allting annat har varit så "perfekt" så är jag rädd för att missa någonting också. Jag skulle må väldigt dåligt över att jag inte ringt in på 3 dagar bara för att jag tror att allt är normalt för att allt innan har varit det. Det skulle kännas väldigt dumt att bara ta för givet att bebisen mår bra även fast han inte rör sig för att han har mått bra innan. Jag var väl inte så orolig direkt, men tjejen i andra sidan av luren sa att de skulle göra en undersökning på mig, så jag borde komma in. Jaha, när då? sa jag då. Ja nu direkt! sa hon väldigt bestämt. Så det var väl först då jag faktiskt blev lite orolig.




Fick sitta med CTG maskin, som mäter sammandragningarna och bebisens hjärtljud. Jag hade 3 sammandragningar allt som allt på 30 minuter, alltså väldigt lugnt i magen. Sammandragningen som var värst var på 45%, det kändes som om magen knöt sig, men det gjorde absolut inte ont. Hjärtljudet låg som lägst på 119 och som mest på 169 så det varierade rätt kraftigt.

Efter 30 minuter med maskinen och efter att vänta 1 timme på doktorn så kom han in.
Hejhej schesus (stavar det som han uttalade det) heter jag "Som han jesus ni vet". Där satte han ribban direkt. Vilken skön snubbe det var. Verkligen! Han var lugn och rolig fast tog det hela ändå på allvar. Han ville göra ett ultraljud för att undersöka så det fanns tillräckligt med fostervatten. Mitt under undersökningen, när han mätte och donade, så stirrade han på skärmen, sen stirrade han på Magnus, sen tillbaka till skärmen, och sen tittade han på Magnus igen och sa "Ibland känner man sig själv rätt liten", då tittade vi också på skärmen.."Här har ni testiklarna"... Jädrars mig stackars lilla wille, hans pung är enorm. Men vi skrattade gott åt det både jag och Magnus och doktorn. Nu har vi i alla fall inga tvivel alls om att det är en pojk vi väntar, det gick liksom inte att undgå.

Undersökningen gick bra, allt såg fint ut, hjärtat slog hårt och starkt, han har bara väldigt liten plats kvar att leka på, det är för att förlossningen börjar närma sig med stormsteg. Men det var 10 cm fostervatten och man ska helst ha över 5 som minst, så det såg jättebra ut sa han. Moderkakan var hel och fin och låg bra. Ja. Allt var fint helt enkelt. Och nu är jag mycket lugnare!