Vårruset och Hångel

Blogger har legat nere hela dagen och fy vad handikappad jag känner mig när jag inte har tillgång till min blogg. Det är ju nästan läskigt. Jag blir så enormt skrivsugen så det kliar i hela kroppen. Det är ju som ett beroende! Äntligen kan jag få skriva av mig och berätta om gårdagen. Hur gick det nu för mig i vår-ruset? Jo det ska jag berätta :) Men först ska jag prata om hur dagen började. Vi hade ställt klockan tidigt för vi hade tid hos en fotograf som skulle fota oss. Egentligen skulle hon använda oss i ett slut-projekt hon hade i skolan. Hon behövde par från Örebro till att göra olika film-kyssar. Jag och Magnus blev tilldelad en kyss som vi sedan skulle göra. Vi fick kyssen från Moulin Rouge.

Vi åkte ut till hennes gymnasieskola där hon skulle fota oss i studion och där skulle jag även bli sminkad. Så jag var helt osminkad och det enda jag hade med mig var en röd klänning. Allt annat skulle vi fixa där. När vi väl kom dit kunde inte hennes sminkös komma så det slutade med att jag var osminkad på alla kort och håret var katastrof! "Det fixar jag i photoshop sen" förklarade hon :) Så där stod vi framför kameran, och hånglade, i säkert 15 minuter. Det kändes väldigt skumt. Så mycket har vi inte kyssts på hela tiden sen vi fick Wille. haha. Vi fnittrade som två nyförälskade tonåringar och det hela var väldigt roligt. På kortet ser ni ju att tjejen är längre än killen och det stämmer ju inte riktigt för oss. Så Magnus fick sitta på ett bord och jag fick stå framför honom för att det skulle se trovärdigt ut. En rolig upplevelse var det :)

Nu åkte Magnus till jobbet och jag gick hem för att förbereda mig inför loppet. Jag gick hemifrån tidigt för att hinna med bussen. På busshållsplatsen stod det "Alla avgångar från våghustorget är inställda pga vårruset. Vi hänvisar till konserthuset" så jag gick till konserthuset och väntade på bussen istället. Där stod jag helt ensam och tyckte det var väldigt skumt att ingen annan skulle åka med bussen. Jag kunde ju inte missa bussen! Jag var ju lagledare och behövde komma i tid, så för att vara på den säkra sidan ringde jag till västtrafik så jag kunde försäkra mig om att jag stod på rätt ställe.

-Alla bussar avgår från konserthuset, sa han.
Det är bara att stå kvar och invänta bussen. Och det gjorde jag. Men ingen buss kom och inga mer resenärer heller för den delen. Ännu en gång ringer jag till västtrafik för att kolla så att jag står på rätt ställe.
-Bussarna är lite sena pga en trafikolycka, det är därför du får vänta. Men du står på rätt plats. Sa hon.
Nu har jag alltså fått det bekräftat av två personer att jag är på rätt plats!
Men ingen buss kom, och inga fler människor heller. Nu började jag bli nervös.
Jag ringde därför en sista gång till västtrafik, för det var bara några minuter kvar till sista bussen skulle gå.
-Bussarna avgår från våghustorget ändra fram till 18.45 sa hon då till mig.
Klockan var nu 17.24 så jag stod alltså på fel hållplats. SUCK!!!!!
Som tur va var mina föräldrar tidiga till Örebro och kunde komma och hämta upp mig på vägen. Så vi kom iväg i tid ändå. Men självklart glömde jag säkerhetsnålarna i skötväskan som mamma tog med sig hem med Wille. Typiskt.

På tävlingsområdet mötte vi upp laget och där fick vi även låna säkerhetsnålar av en generös ängel. Tack!! Sedan stod vi och inväntade start. Peter Siepen var där som alla år och höll i intervjuer och underhållning. Helt plötsligt hör jag i högtalarna "Vart är Erika? Blogg-Erika?" han kan ju inte mena mig?? tänkte jag. Men jo. Det gjorde han. Så han kom fram och intervjuade mig och frågade lite om min blogg.
-Vad handlar din blogg om då? säger han
Hellt ställd blev jag, och aningens star-struck. Han är ju trots allt otroligt snygg!
-Ja du, det är mest barn och bajs. Var det enda jag lyckades klämma ut.
Hur tänker jag? Där ska jag göra fin reklam för min blogg framför flera tusen människor. Och jag säger att min blogg handlar om bajs??? Jösses.

Efter denna incident var jag redan skakig i benen och började bli nervös inför start. Men när vi väl stod vid starten och nedräkningen började så var jag mer pepp än någonsin!! Detta fixar vi ju!!! 3-2-1- STAAAART. Där ser jag framför mig hur alla bara rusar ut ur starten och får fart direkt. Men riktigt så var det inte. Folk började lunka. LUNKA. Vi fick springa zic zac mellan allihopa och det började efter bara några hundra meter kännas extra i benen av allt start-bromsande.

När vi kommit till 1.7 km så kände jag att jag ville ge upp och gärna spy lite. Då vänder sig en i laget om till mig och säger "Detta fixar vi lätt!!!!" då kände jag att jag inte kunde vara sämre och jag fick nya krafter! En nedförsbacke kom och jag ökade farten lite. Helt plötsligt var vi vid mitt mål. 2,6 km. Jag hade fixat det! Nu var det ju bara plus resten, så det var ju likabra att fortsätta tills jag tog slut helt. Jag kommer ihåg att jag såg skylten för 4 km, men sen vart allt svart. Jag minns knappt någonting. Jag minns bara att jag tittade mig omkring och såg allt som i slow motion, jag kände inte ens att mina ben fortsatte att springa. Jag bara gled fram. Min syster frågade om jag ville gå lite. Men jag sa ifrån att "stannar jag nu kommer jag aldrig kunna röra mig igen" det var precis så jag kände. Mina ben var som smör och aj vad ont det gjorde! Men jag fortsatte springa. När det var 500 meter kvar vände sig min syster om och såg att jag var inne i en helt annan värld, på gränsen till katastrof helt enkelt och hon tog ut en arm mot mig som jag hakade mig fast vid. Systrarna Wilhelmsson tog sig i mål arm i arm på prick 40 minuter och då hade vi joggat HELA VÄGEN!!!! Detta är en stor bragd för mig och jag har aldrig någonsin varit så slut i kroppen. Det var Fantastiskt!!!

Vårt lag klarade sig riktigt bra. Alla sprang hela vägen!
Trots att alla av oss (med undantag för min syster) fött barn ganska nyligen.
 

Sofie Israelsson 36 minuter
Annika Granberg 38 minuter
Annika Cassel Fridell 38 minuter
Erika Wilhelmsson 40 minuter

Emmelie Wilhelmsson 40 minuter

Vi fick sedan medaljer och lite gratisprodukter från sponsorerna. Sedan gick vi till tältet där vi hade våra väskor och fick hämta ut vår Goodiebag. Bättre Goodiebag än vad jag hade väntat mig. Jag är supernöjd!! Sedan fick vi också hämta ut vår picknick som vi tog med oss hem till mig. Där satt vi på den förbjudna uteplatsen och åt picknicken som bestod av Lax, Kalkon, Cider, Potatissallad, Choklad, Philadelphia, bröd, fil, och en underbar vaniljdröm-kaka. Mums! Till detta drack vi vin och hade det riktigt mysigt.

Reebok Linne. Vårruset t-shirt. Garnier Anti dark circles. Garnier mineral deo. Sportbrusisar. Tidning

 

Vilken underbar dag!!!

Om 3 månader så ska jag och Magnus göra om detta. Då ska vi springa blodomloppet. Men mitt mål är då att ha sprungit 5 kilometer på egen hand hemma innan. Får se hur det går :)