söndag 19 december 2010

Detta ångrar jag

Jag ångrar mina 2.5 år på lärarutbildningen.

Jag flyttade till Örebro för 4.5 år sedan för att plugga till lärare, och det kanske var ett misstag, vem vet. Jag har hela mitt liv vetat att jag ville bli lärare, och det var nog därför som jag helt enkelt inte tänkte till ordentligt innan. Det var bara så självklart eftersom jag alltid hade velat bli det. Men jag vet inte om det var på rätt grunder jag ville det. Jag jobbade på en skola som lärarassistent i 1 år innan jag sökte till universitetet, och det gjorde att jag blev säker på mitt val av yrke. Men jag har nu senare insett att det inte var lärare jag jobbade som, jag var resurs, extralärare, hjälplärare, kalla det var ni vill. Jag såg inte den riktiga sidan av att vara lärare. Att se eleverna stå still och stampa, att se dom ha problem i skolan, men att inte ha tid att ta tag i det. Jag skulle inte fixa det. Ser jag eleven som inte riktigt fixar kraven en elev som har hamnat snett och som har ordentliga problem med sin skolgång. Då vill jag hitta den där lilla gnistan som får eleven att förändra sig, hitta tillbaka, och plötsligt glänsa. Det fick jag göra under min tid som elevassistent. Men det skulle jag inte hinna med i jobbet som lärare. Det finns helt enkelt inte resurser till det. Jag tror jag skulle tappa det där suget för läraryrket när jag inser hur svårt det måste vara att se eleverna som har problem, men inte bara kunna koncentrera mig på den eleven.

Så jag har helt enkelt läst till lärare i 2.5 år, gymnasielärare med inriktning samhällskunskap i onödan. Gymnasielärare ville jag bli för att eleverna skulle vara motiverade, och att de skulle veta lite vad de ville syssla med. Men jag vet inte varför jag tänkt så? Det är ju egentligen inte alls det jag vill. Jag vill ju fånga upp elever som inte alls vet vad de vill syssla med, dom som inte alls har motivation.

Jag förstår alltså inte alls hur jag har gjort när jag valde min utbildning. Eller så var det helt enkelt att jag inte förstod skillnaden. Jag var trots allt bara 19 år. Jag trodde väl att det var läraryrket som fick mig att brinna, inte mötet med eleven.

Så vad ska jag göra nu? Vad ska jag bli? Vad ska jag göra med mitt liv? Det är lite panikartat måste jag säga att plötsligt vid 25 års ålder, inte veta vad jag vill bli längre, när jag tidigare i hela mitt liv vetat om det. Och nu har jag familj också, jag måste ju få en utbildning och ett vettigt jobb, för nu har jag någon jag tar hand om, någon som är beroende av mig. Så istället för att om 1 år vara klar med min utbildning, som jag hade varit om jag bara fortsatt. Sitter jag nu med 2.5 års studieskulder i onödan, med en halv utbildning som bara var skit, och jag kan inte ett dugg mer nu än vad jag kunde om ämnet när jag började för 2.5 år sedan.

Åh!! Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Jag vill ha ett roligt yrke. Jag vill ha ett högavlönat yrke. Jag vill göra någonting jag brinner för. Någonting jag tycker är roligt. Men hur ska man veta vad det är?

2 kommentarer:

  1. Man vet inte vad saker leder till förrän man har levt ett tag. Hade du inte gått på lärarlinjen hade du kanske inte träffat Magnus och hade inte haft Wille. Nu är du ännu mer motiverad och sugen på att skapa dig ett bra framtid.

    /Mum

    SvaraRadera
  2. 25 år...du har hela livet framför dig! Jag är 38 år, har sex barn och vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir "stor"!!!

    Jag skulle också bli lärare. Men när jag var 23 år fick jag chansen att jobba i en skola samt på fritids under ett par månader. Jag insåg snabbt att det var lärare jag INTE ville bli. Jag hade tack och lov inte påbörjat ngn utbildning. Jag valde att bli cirkelledare istället. Jag arbetade i många år på ABF och det gav jättemycket....tills jag gick i väggen!

    Idag måste jag göra ngt annat. Jag klarar inte ens cirkelledarjobbet...jag tappar lätt minnet i stressade situationer.

    Men gör som jag...fundera vidare. Du vill uppenbarligen arbeta med människor. Jag har funderat på socionom eller socialpedagog. Kurator, diakon, specialpedagog...ja det finns en hel mängd med yrken där man arbetar med människor. Du är 25 år...du hinner. Jag som är 38 börjar få lite panik faktiskt för snart är jag för gammal för att få studielån!

    Lycka till med ditt yrkesval. Har man lite arbetslivserfarenhet så är det lättare att välja inriktning!

    Kram

    SvaraRadera

*Tack för att du kommenterar!
*Mejla mig - Erikawilhelmsson@hotmail.com
*Lägg till mig på Bloglovin så du inte missar något
*Glöm inte E-post om du deltar i en tävling!
*Har du en fråga? Ställ den i Bloggsvar