Magnus är frisk, nästan i alla fall.

Några av er är oroliga, det vet jag. Ni är så himla söta som bryr er och som tänker på oss. Men nu vill jag berätta för er alla att Magnus är Friskförklarad. Nu är det nog många av er som undrar vad jag egentligen pratar om. Så då får jag väl ta detta från början, och uppdatera er om vad som har hänt.

I Lördagsnatt när jag kom hem från Krogen berättade Magnus att han hade haft en kraftig huvudvärk hela kvällen, och att han mått fruktansvärt illa. Detta satt fortfarande kvar under natten, trots huvudvärkstabletter. Huvudvärken var kvar på morgonen när han vaknade och när jag steg upp frågade han mig "Tycker du inte min mun ser lite sne ut?" jo. Det gjorde den. Men ingenting jag skulle reagerat på.

En timme ungefär senare, syntes det verkligen att munnen var sne. Den enda sidan hängde inte alls med på vad den andra sidan gjorde. Då ringde Magnus sjukvårdsupplysningen och berättade sina symptom. Dom ville skicka en Ambulans direkt, men Magnus vägrade åka ambulans och tog istället cykeln in till akuten.

Där tog dom hans symptom på största allvar för nu hade även ögat börjat hänga efter på ena sidan och Magnus hade farligt högt blodtryck. Det dröjde inte lång tid innan han fick träffa en neurolog som undersökte han. Neurologen trodde inte det orsakades av någonting i hjärnan, så han skickade Magnus vidare till Öron/Näsa och vi pustade ut! Kvinnan undersökte Magnus ansiktsförlamning, men hon hittade ingenting heller,  hon trodde att det visst var någonting i hjärnan som ställde till problemen och skickade tillbaka Magnus till Neurologen. Magnus fick en tid för Hjärn-Röntgen kl 9 på morgonen dagen efter. Doktorn ville lägga in Magnus, men han vägrade och cyklade hem igen.

På kvällen var vi båda oroliga, men vi ville nog inte visa det för varandra. Vi höll glada miner, fast än båda fruktade det värsta. Tänk om Magnus fått en hjärnblödning, en propp, en stroke. Vad som helst! Jag fruktade till och med det värsta. Självklart ska Magnus gå och dö nu, nu när allt är så jävla underbart, nu när vi har Wille, nu när jag funnit den kille jag vet att jag vill tillbringa resten av mitt liv med. Självklart ska nått gå åt helvete! Så tänkte jag. Usch. Förlamningen blev värre under kvällen, och nu blev även näsan förlamad på ena sidan. Oron växte.

På morgonen hade Magnus fått tid för röntgen kl 9.00 och jag satt som förstelnad och väntade på ett sms eller att Magnus skulle ringa och berätta vad dom hittat. Jag fick ett sms "Röntgen UA, ryggmärgsprov nästa". Även fast dom inte hade friskförklarat Magnus än där, så var det som en stor tyngd försvann. Där tog jag av mig ryggsäcken med några ton extra vikt och andades ut. Ryggmärksprovet drog ut på tiden, och oron kom tillbaka. Nu är det ju nått konstigt dom hittat, som dom inte kan förklara, därför tar proven så lång tid. Självklart. Någon obotlig, dödlig sjukdom som bara Magnus har i hela Sverige. Snabb, aggressiv, obotlig. 

Provsvaren kom tillbaka negativa och Magnus fick helt enkelt den, inte direkt lugnande diagnosen. Jag minns inte vad den kallades, men det är helt "enkelt" Ansiktsförlamning som dom inte vet när eller om den kommer försvinna. Idag jobbar Magnus. Det spelar liksom ingen roll om halva ansiktet är förlamat och att han inte ens kan stänga sitt öga, han ska jobba. Den människan har sån sjuk arbetsmoral!

Nu har ni blivit uppdaterade. Magnus har en ansiktsförlamning som sträcker sig över halva ansiktet, vi vet inte när eller om den kommer försvinna. Men ska jag vara ärlig så skiter jag i det! Magnus är helt frisk i huvudet (fast man kan ju undra ibland) :), och det är det viktigaste!!