Ostämt

Wille är väl lite gnällig ikväll efter sprutan. Inte direkt mer än vad han har varit förr, men det märks väl att allt inte riktigt är så bra som det kan vara. Så jag tog fram det tunga artilleriet. Gitarren. Här ska spelas barnsånger. Jag fick nämligen en fin bok med massa låtar i av mina föräldrar i julklapp och nu tänkte jag försöka mig på det. Jag tog fram Gitarren och drog över strängarna. Ajajajaj i mina och Willes stackars öron.  

Gitarren har stått och dammat i över ett år nu utan att någon spelat på den och det märktes! Jösses vad det lät. Nu hittar jag tyvärr inte min gitarrstämmare heller! Så nu kan jag inte spela. Jag hatar när man blir sugen på att göra någonting och så är det någonting som stoppar en. Någonting onödigt. Som att jag har lagt gitarrstämmaren någonstans men jag har ingen aning om vart. Åhhh. Kan den inte bara mystiskt titta fram! 

Jag behöver en sån här nunununu!!!

Sjunger och spelar gitarr för mina föräldrar i min gamla studentlägenhet våren 2008