Fortsättning....Nu har jag verkligen gjort bort mig

Jag tror jag dör av skam! Nu har Wille somnat så nu kan jag berätta vad det är som gör att kinderna kokar på mig just nu, i fullständig rodnad. Jag har en vana att göra bort mig i tvättstugor. Det har hänt mer än 1 gång kan jag ju säga er. Men denna gången var nog förödmjukelsen snäppet värre än vanligt.

Idag bestämde jag mig för att tvätta. Egentligen skulle Magnus göra det imorgon, men jag kände att det var en fin överraskning att tvätta idag istället, så han slipper det imorgon på sin lediga dag. Så jag går ner, med Wille i bärselen och lägger i en tvätt. In kommer grannen rakt över och ska boka en tvätttid. "Du kan ta morgondagens tvätttid, som det står Magnus på, för jag tvättar idag istället" säger jag till honom. "Ah perfekt!" säger han tillbaka. "Ja jag är världens bästa flickvän som överraskar med att tvätta när han är på jobbet" säger jag. "Ja verkligen" säger han tillbaka. Vi småpratar lite sådär som man gör med grannar. Inget konstigt.

Jag och Wille tog vårt pick och pack och gick upp i lägenheten igen och dödade lite tid genom att diska och plocka och göra annat husligt inför Magnus hemkomst. Sedan skulle vi gå ner och hämta tvätten igen. Jag bestämde mig för att inte ta Wille i bärselen utan istället i babysittern, mycket smidigare nu när jag skulle hänga tvätt! Så vi kånkar oss ner till tvättstugan och jag börjar ta ut kläderna ur tvättmaskinen, och lägga i det nya lasset med kläder.

Då kom jag på det! Jag måste ju tvätta BH:n jag har på mig. Den har gått från att vara lite gräddvit i färgen, till ungefär sotgrå, ja här är vi ärliga på bloggen, ibland blir mina BH så otroligt smutsiga nu för tiden. Med bröstmjölk hit och dit och så har man ju inte så många! Så man kan ju inte tvätta hela tiden. Så ibland går det lite väl långt som denna gång. Så jag var ju bara tvungen att slänga i BH:n i tvätten!

Av med tröjan och av med Bh:n snabbt som tusan, och i med den i tvättmaskinen, på med tröjan snabbt igen, men innan tröjan helt har kommit på rätt ställe (ni vet hur det blir när man skyndar sig, men sätter i ena ärmen i fel ärm, och så står man där, som om man försöker ta sig ur en tvångströja) så kommer en annan granne in!

Maximal otur kallar man det! I vårt hus är det inte ofta man stöter på grannar och speciellt inte nere i tvättstugan. Ibland känns det som det bara är jag och Magnus som tvättar överhuvudtaget. Men idag har jag då alltså stött på två grannar inom en timme. Anywhoo. Grannen tittar chockad på mig och där står jag stelfrusen!

I ren stress och panik antar jag, så reagerar mina tuttar instinktivt och bestämmer sig för att rinna till. Så där står jag alltså med tröjan på sniskan, utan BH med sprutande tuttar. Det kändes som jag aldrig haft så mycket bröstmjölk i hela mitt liv! Snabbt som attan sprider det sig två stora härliga mjölkfläckar på tröjan, och börjar rinna ner längs magen som nog fortfarande inte är täckt av tröjan.

Då kan man ju tycka att detta är nog? Att det ska räcka där. Att jag har nått botten! Men nej. Istället för att ursäkta mig. Dra på mig tröjan ordentligt och skratta bort det hela. Då bestämmer jag mig för att prata? Varför ska jag alltid prata? WHY! "Jag är en bra flickvän" säger jag. Det slog liksom slint. Jag hade ju sagt det till den förra grannen, att jag är världens bästa flickvän som överraskar med tvätten, så på något sätt gick väl hjärnan tillbaka till det ögonblicket, för det hade ju gått så bra! och repeterade samma mening. Men denna gången fick jag inte riktigt samma respons.

Grannen vänder sig och går. Han skrattar inte ens med mig! Han säger inte ens någon rolig kommentar, som hade gjort det hela mycket lättare att hantera. Nej han bara vänder, och går. Stänger dörren. Poff. Borta och där står jag och droppar mjölk och där sitter Wille i sin babysitter och säger "slösa inte på käket morsan" nått i den stilen.

Nu är det jag som sitter inne de närmsta veckorna, och slickar mina sår, och vägrar gå utanför dörren, med risk för att stöta på grannen. För jag kommer säkert inte kunna hålla mig då heller, jag kommer säkert inte kunna vara tyst. Jag kommer prata. Som jag alltid gör. Och säga någonting i stil med "Jag borde egentligen ta betalt" eller nått annat dumt!