Jag trodde jag var starkare än detta. Jag trodde jag hade kommit förbi min skräck. Jag trodde faktiskt att jag mognat! Men inte. Jag bröt ihop hos tandläkaren idag. Jag kunde inte hålla tillbaka det! Som ett litet barn. Skakade i ren skräck, tårarna rann. Svårt att andas, illamående.
Nu måste jag gå till psykolog som ska ta tag i min tandläkarskräck. Jag som trodde jag skulle fixa detta. Efter förlossningen klarar jag allt! Trodde jag. Sen fixar jag inte ens ett tandläkarbesök. Fy fan. Jag skäms så mycket. Känner mig så otroligt töntig. Ångest Ångest Ångest.
Jag vet vad du har gått igenom i tandläkarväg och behandlingar efter olyckan, sådant går ej över med mognad. Tvärt om var det modigt att gå igenom alla behandlingar och även att försöka igen. Att du nu reagerar med rädsla är naturligt och absolut inte töntigt. Jag ringer om ett Pappa tips senare.
SvaraRaderaVarm Kram!
Du är inte ensam! Jag har också en enorm skräck för tandläkarbesöken och måste bearbeta en lång tid innan jag kan gå dit. Trots att jag flyttat 10 mil från min hemstad har jag kav "min" tandläkare i hemstaden och åker dit på kontroller. Hon är världens bästa som tar det lugnt och försiktigt. Hon frågat ofta mig hur jag vill gå tillväga, tar pauser osv. Har du berättat för tandläkaren att du har skräck, det finns hjälp att få!
SvaraRaderaOch du, att ha fött barn är en heeelt annan sag. Att föda barn kommer det oftast något bra ut ;) Det gör det inte hos tandläkaren, bara dyra kostnader!
Hej Erika! Då är jag inte mogen jag heller fast jag är 57 fyllda! Tandläkare går man helst inte frivilligt till. Jag har inte genomgått en bråkdel av vad du gjort och jag tycker fortfarande inte om att gå till tandläkaren,så det så. Kramar Ulla.
SvaraRadera