Godmorgon Godmorgon! Jag tänkte starta denna morgonen med att fortsätta på 30 dagar av sanning. Jag har som vanligt glömt av denna utmaning, men det är aldrig för sent att börja om på någonting som är uttjatat för längesedan!
Detta är väl inte så mycket som ett ögonblick direkt utan mer en händelse. Men jag vill ändå dela med mig av det för det känns som en typisk mig grej. Många av er har ju kommenterat att jag ska berätta lite mer om mig själv, jag vet inte om detta är så beskrivande, men jag tycker ändå det.
Jag skulle sent en kväll åka moppe hem från min syster. Jag var väl 16 år ungefär och hade en gammal rostig monark som gjorde sisådär 30 knyck i nedförsbacke med medvind en bra dag. Hur som helst åkte jag där mellan höghusen på cykelbanan och nynnade lite på någon låt när jag plötsligt såg en hare. Det är väl inte världens upptäckt och jag har väl sett harar hur många gånger som helst i mitt liv, men denna gången var det något speciellt, det var något så fint med den haren. Den satt där mitt på gräset, så fridfull, så vacker, så liten, så KRAAAAASCH.
Jag körde in i en bom som avgränsade cykelvägen från den stora vägen, som gör att man inte ska kunna åka med motorfordon på cykelbanan. Kvar hängde jag dubbelvikt på bommen medan mopeden fortsatte köra under bommen. En scen tagen direkt ur en film skulle man kunna tro. Fram och tillbaka gungade jag några gånger innan jag äntligen lyckades släppa taget om bommen och falla bakåt. Luften var borta från mig men mopeden fortsatte ner i ett dike. Ojojoj vad det måste sett roligt ut.
När jag legat och ojjat mig en stund och när luften äntligen funnit sin väg tillbaka till mina lungor lyckades jag ställa mig upp. Kvar satt haren mitt på gräset, så onskefull, så hemsk, så monstruös. Det kändes som den hånlog mot mig, "mohaha, sucker" och skuttade sedan därifrån. Jag försökte först söka på ordet "djävulshare" på google för att få fram en bild som förklarade min känsla för den där haren just då. Detta blev sökresultatet:
Detta är väl inte så mycket som ett ögonblick direkt utan mer en händelse. Men jag vill ändå dela med mig av det för det känns som en typisk mig grej. Många av er har ju kommenterat att jag ska berätta lite mer om mig själv, jag vet inte om detta är så beskrivande, men jag tycker ändå det.
Jag skulle sent en kväll åka moppe hem från min syster. Jag var väl 16 år ungefär och hade en gammal rostig monark som gjorde sisådär 30 knyck i nedförsbacke med medvind en bra dag. Hur som helst åkte jag där mellan höghusen på cykelbanan och nynnade lite på någon låt när jag plötsligt såg en hare. Det är väl inte världens upptäckt och jag har väl sett harar hur många gånger som helst i mitt liv, men denna gången var det något speciellt, det var något så fint med den haren. Den satt där mitt på gräset, så fridfull, så vacker, så liten, så KRAAAAASCH.
Jag körde in i en bom som avgränsade cykelvägen från den stora vägen, som gör att man inte ska kunna åka med motorfordon på cykelbanan. Kvar hängde jag dubbelvikt på bommen medan mopeden fortsatte köra under bommen. En scen tagen direkt ur en film skulle man kunna tro. Fram och tillbaka gungade jag några gånger innan jag äntligen lyckades släppa taget om bommen och falla bakåt. Luften var borta från mig men mopeden fortsatte ner i ett dike. Ojojoj vad det måste sett roligt ut.
När jag legat och ojjat mig en stund och när luften äntligen funnit sin väg tillbaka till mina lungor lyckades jag ställa mig upp. Kvar satt haren mitt på gräset, så onskefull, så hemsk, så monstruös. Det kändes som den hånlog mot mig, "mohaha, sucker" och skuttade sedan därifrån. Jag försökte först söka på ordet "djävulshare" på google för att få fram en bild som förklarade min känsla för den där haren just då. Detta blev sökresultatet:
och den kändes inte direkt så skrämmande :)
Så jag tog helt enkelt en vanlig bild på en hare, sedan använda jag mig av mina otroliga Paint kunskaper, och magiskt trollade dit ett par djävulshorn. Ingen ser ju att dessa är påklistrade! Tänk vad lite färg kan göra för en bild! Plötsligt ser ju denna oskyldiga haren, väldigt skräckinjagande ut. Eller hur? =)
Så jag tog helt enkelt en vanlig bild på en hare, sedan använda jag mig av mina otroliga Paint kunskaper, och magiskt trollade dit ett par djävulshorn. Ingen ser ju att dessa är påklistrade! Tänk vad lite färg kan göra för en bild! Plötsligt ser ju denna oskyldiga haren, väldigt skräckinjagande ut. Eller hur? =)
jag tror ditt minne sviker, du hade vart på dejt??
SvaraRaderaVet du! Jag tänkte faktiskt på det! Men nej hade jag verkligen det? Varför körde jag runt mellan husen hos Emmelie då? Vem dejtade jag där? Var det kanske den gången jag och André satt hundvakt. Vår första stund själva? Kanske var det så.
SvaraRaderajapp
SvaraRaderaså var det, du vände dej och vinkade. pang; bom... fattar du. bom. ... jaja :P hahaha
Vadå vinkade? jag har inte vinkat?
SvaraRaderajo enligt utsagan för tio? år sen så skulle du vinka hejdå till Andre men när du kollade bakåt kraschade du med bommen...
SvaraRaderaNej men så var det inte. Du måste blanda ihop det med en annan berättelse där jag säger hej då till andre. För det vore ju konstigt detta. Han hjälpte mig då inte av bommen och det tycker man ju han borde gjort i så fall. Plus att jag vet att det var utanför syrran och Det var en hare! Det vet jag. Så så måste du antingen blandat ihop det eller så var det jag som kryddade historien för 10 år sedan. Förstår bara inte varför jag skulle göra det? Historien är ju rolig som den är!
SvaraRadera