Mitt favoritminne

Jag och min syster var hemma hos min mormor några dagar innan julafton för att göra julgranskarameller. En tradition vi hade i vår familj. (Ni vet ju vad jag tycker om traditioner så självklart är ett av mina favoritminnen just en tradition:). Vi satt där och lade i karamellerna i toalettrullarna, Twix-blandning var det alltid, bara en liten detalj. Mormor skulle berätta en anekdot, som hon alltid gjorde. Hon berättade hur dom firade jul när hon var liten, och vad dom hade i granen. Mitt i anekdoten, jag tror bestämt att mormor skulle säga ordet "kaka" så blev det svart. Poff sa det bara. Svart i rummet, Svart i huset, Svart i Skövde. Total Black-out. Det blev alldeles tyst. Det kändes som det var tyst hur länge som helst, och sen brast vi alla tre ut i ett ordentligt gapskratt. Min mormor skrattade jättehögt och innerligt, och det gjorde min syster och jag också.

Nu när jag återberättar det kanske det inte låter så fint. Men jag minns det väldigt starkt. Jag får myskänslor i hela kroppen av att tänka tillbaka på de stunderna när jag, min syster och mormor klippte och klistrade och nu när jag skriver om det känner jag den där doften av limmet hon hade. Det doftar arraksboll. Även fast min mormor tyvärr inte finns kvar hos oss, så kommer traditionen leva vidare genom Wille. För nu har min mamma, Willes mormor sagt att hon och Wille ska ha en alldeles speciell jultradition tillsammans. Det värmde mitt hjärta.

Bild tagen från min mammas galleri <--länk. Bilden heter "Ruts Ros" och den är tillägnad mormor Rut